nu har det gått ungefär 2 år sedan jag skrev med dig för första gången. jag trodde för ett tag att du var det viktigaste i mitt liv, att jag inte klarade mig utan dig. jag stöttade mig på dig totalt, lyssnade på allt du sa och frågade dig om råd så fort jag var vilsen. jag antar att man måste mogna på sig för att inse att man inte kan stötta sig på en person, för så fort den personen flyttar sig så faller man och då har man glömt bort hur man ställer sig upp själv. jag känner mig starkare än någonsin och jag behöver inte någon för att klara mig, den enda jag behöver är mig själv. jag kan inte säga att du inte har gjort något för det har du, du förändrade mig totalt, du fanns där för mig när jag inte visste vad jag skulle göra, du hjälpte mig alltid och fick mig alltid att skratta. jag är fortfarande tacksam för allt du för mig även om du inte längre är en del av mitt liv.
jag trodde att jag aldrig kunde bli lycklig utan dig, men jag hade fel. jag kommer aldrig glömma dig för medans vi var vänner gjorde du otroligt mycket för mig, men det betyder inte att jag inte klarar mig. du kommer alltid vara en viktig person för mig även om vi kanske aldrig pratar längre.
tack för att du lärde mig den viktiga lärdomen om att man alltid måste lita på sig själv för att nå toppen, och för att nå toppen måste du lära dig att stå på egna ben!
tack för tiden vi hade ;)

Annons

The photo has no tags

December 2012