Hm... 

Jag bläddrade igenom hela min bilddagbok precis, eftersom en viss person på denna bild avslöjade att hon också gjort det. Det var en konstig känsla. Framför allt att läsa grejer om bandet som man bara "haha aaah shit va kul att vi tyckte den spelningen var stor då, den var ju skit liten" och sen tänkte man snart kommer vändpunkten när vi blev ett större band. Men det funkar inte så, det är ingen vändpunkt, det är bara en rad av händelser, så plötsligt kommer man fram till idag å bara "nu har vi gjort en t-shirt" och bara oj. Ja. Det var ju nyligen. Man letar efter den där grejen, den där dagen, som förändrade allt. Som visar vart "som-det-är-nu" började. Men "som-det-är-nu" börjar aldrig. Tiden har inga avhopp, tiden går inte att dela upp. Allt som finns är en rad ögonblick.

Panta Rei. (Concego ergo est)