Det finns fanemaj inget värre. Jag är så fucking satans trött¨på detta så de e sjukt! Funderar starkt på att bara dra hem o skit i det. allt är bara segt och verkligen inget går bra! Jag kunde knappt sova inatt, och när ja väl gjorde det så var ja instängd i mina egna mardrömmar. När jag väl vaknar kan jag inte skilja på dröm och verklighet. Jag drömmer så sjuka drömmar, och jag skrämmer mig själv. Jag orkar inte. Små flickor som flinar åt mig, sedan skär de halsen av sig, mitt framför ögonen på mig, just för att jag inte vill se det! Ja e så fucking fed up! Skulle gå upp tidigt för att hinna med bussen, totalt jävla mörker! Inte ens en lampa var tänd i huset, för Emil hade glömt de. Så där gick jag nyvaken av klockan, väckt ur en äcklig mardröm. Drömde fortfarande fastän ja var vaken. Såg saker. Jag var någonstans mitt i mellan. Dröm eller verklighet. Mörker är något av det värsta som finns. Drog på mig kläder, sminkade mig lite.. Går till bussen och vem tror du inte kör bussen, till min stora förvåning ser jag Vangelis pappa. Så längesen man såg honom. Ville bara krama honom. Usch, jag saknar dig så mycket Vangeli. Önskar du var här med oss. Tack för tiden jag fick tillsammans med dig. Tack för alla ljusa stunder. Tack för all hjälp. Tack för att du kom som ett solsken. Men du försvann, och himlen är stor. Allt är asbolut inte skit i mitt liv. Jag har ju Emil, i vått och torrt. Och så kommer det alltid att vara, hur det än var. Jag ser bort ifrån det. Och lever med min pojkvän precis varje dag. Och det värmer mig i vart enda fiber av min kropp. Vi är som varandra, utan varnadra är vi inget, tilsammans klarar vi allt. Vi är som vatten och bröd. Samma skrot och korn. Verkligen. Emil ger mig allt. Precis allt, lycka, välmående.. Dessutom är han ju otroligt vacker att titta på- För det finns ju inget bättre än honom. Nej nu skas ja prata med Sandra! Fuck off !

Annons

The photo has no tags

July 2009