Det jag minns från honom, det är något bra. Och det bästa som finns är att tänka tillbaka. Mina minnen, de är fina. Det bästa jag vet är tillbaka blickar. På när man var "yngre" - man tyckte allt var så häftigt, och den nya stora världen låg framför ens fötter. Man mötte nya människor. Några ser jag än idag. Några hälsar jag på, några mötte jag aldrig igen. Många stunder var fina. Några lite mindre olyckliga. Några stunder var mysiga och många var spännande. Ibland gav man vika, för att en annan skulle vägleda en. En som visste bättre. Så mycket man förlitade sig på personer man umgicks med. Många gånger kanske man skulle låtit bli. Men som sagt, det formar en till en själv. Och jag är stolt över den jag har blivit och är idag. Och jag är övertygad om att jag kommer förändras ytterligare, vi alla mognar och rättar till de där små krussidullerna som bara måste ändras eller tas bort helt & hållet. Alltid var det äldre människor, mycket äldre än mig själv. Men oj vad jag njöt. Alla såg till mig, och aldrig lämnades jag. Aldrig blev jag tvingad till något jag inte ville, vilket verkar vara otroligt vanligt idag. Jag måste tacka alla som varit en del, ;stor som liten; - av min uppväxt och tillmognad. Och det är verkligen fantastiskt att se, så mycket andra förändras och mognar. Skillnaden mellan rätt och fel, empati.. Listan är lång. Lukterna har varit en stor del, och ser framför mig hur allt var. Rökelse lukten trängde in i ens kläder och tyget luktade. Varmt i rummet av alla stearin ljus och en otroligt andlig atmosvär. Håret tog stryk av all färgning, (av vissa klorin). Svart, rött och allt där i mellan. Dock var inte allt särskillt lyckat. Långt hår, mycket svart smink, rökelselukt i kläderna, underbar musik, förvrängda sanningar, hat, svek, undervikt & min moders sorg. Ofta kännde man ett behov av att förnya sig, förändra det gamla. Och det känndes underbart. Man förändrades snabbt. Så som ens åsikter. Men visst är det underbart att stå för att det där en gång var jag. Men nu är jag så mycket mer. Målmedveten, kärleksfull, älskvärdig, otroligt begåvad & extremt vacker ;) Skämt & sido.. Jag är så mycket bättre nu. Mina mål, mina åsikter & kommentarer.. En sak ska vi kanske inte glömma, vikten.. I början av gymnasiet någongång så vägde jag som minst hela 43 klio. Jag har kämpat, jag kämpar med det vart ända dag. Min kropp tåler inte mer stryk, inte tortyr eller svält ! - Det har jag fixat helt jävla ensam ! Jag vet att jag kna, & jag vet att jag kan så mycket bättre! Jag ska visa er! ___ Förhållande messigt så vet jag vad jag vill ha. Abslout vad jag inte vill ha. Jag har lärt mig. Jag vet vart vi står. Vår kärlek är underbar & väldigt speciell. Och jag kna knappt bärga mig tills framtiden visar vad den har tänkt åt oss. Vi får göra det bästa vi kan. Du & jag har det verkligen underbart. Tänk att det blev vi, tänk att det blev såhär mellan oss. Och jag är framförallt glad för att du förlät mig, då de där hemska hände .. Det tog dig tre dagar att ens höra av dig till mig. Och jag var så maktlös. Jag minns när jag kom hem t ill dig första gången. De va så spännande! Och redan långt innan, när ja fick ögonen på dig, så visste jag att det var du, det var dig jag ville ha. Hemma hos dig, det gav mig en varm känsla. Det pirrade i hela kroppen och jag kände det i vart enda fiber av min själ. När du ringde bara för att säga hej och fråga vad jag gjorde. Det var så skönt när vi inte stressade in i något. Utan vi båda kände efter. Och bara det var så fantastiskt. Man mög under ditt täckte. Du var spännande, du var så underbart rolig, vi slogs med kuddar hela kvällen ända in i natten. Vi kittlade varandra så vi började grina båda två, vi skrattade hela hela tiden. Det var bara Go With The Flow. Jag kan verkligen inte förklara hur det kändes. Men det var något jag aldrig varit med om tidigare. Och vi håller på än idag. Därför vet jag att det förblir vi två

Annons

The photo has no tags

July 2009