June
Friday 6 February 2009 photo 1/1
|
<p style="text-align: justify;">Livet tar oanade vändningar. I mitt liv har det kommit många. Just nu är det resan genom min graviditet
som är aktuell. Det är en stor utmaning med mycket känslor. Ibland blir jag överväldigad över allt jag förväntar
mig känna sen när barnen väl kommit till världen. Det är så mycket kärlek. Ren, sann & livsviktig för oss alla.
Båda mina barn mår bra, så himla bra det känns!<p style="text-align: justify;">Jag tog en chansning & lämnade en stor del av mitt gamla liv bakom mig. Jag gjorde min egen räddning. Jag önskar
att fler gjorde detsamma. Jag önskar att en speciell person hade valt en annan väg, vägen genom sanningen & därigenom
fortfarande varit i liv. Min älskade, min bäste vän som jag älskade högt hade fått se mig, mitt liv & mina barn.
Han hade varit stolt över mig. Jag vet om att han ser ner på mig & är glad att jag inte valde samma väg som han.
Jag hade lätt kunnat följa hans fotspår, hans väg var min väg. Hans liv var en så stor del av mitt & jag lät mig
inte glömma det. Inte ens för en sekund. Därför blev slaget ännu hårdare när jag fick veta om min älskades död.
Han lärde mig mycket om livet. Han visade mig grundligt om hur man skulle uppskatta det man hade & framförallt
vara stolt över den man är. Men jag var sjuk, så det gick inte riktigt in. Men det var han med. Han fanns alltid
hos mig, så fort det var något fel. han hörde alltid på mig om jag hade gjort något jag inte skulle eller blivit
utsatt för något. han kunde alltid väldigt lätt ta reda på vad som var fel, då jag inte kunde ljuga för honom.
Min kärlek till honom var stor, men jag kommer aldrig förlåta honom för att han lämnade mig, även om vi inte var
ämnade för varandra & kanske ändå senare i livet tagit olika vägar. Men jag vill ändå ha honom i mitt liv.
För vi var en så stor del av varandras.<p style="text-align: justify;">När jag behövde honom som mest så fanns han inte där & skulle aldrig kunna rädda mig. Men bara jag kunde rädda mig¨
själv. Det vet jag nu. Men en person fanns då kvar. Alexzandra fanns alltid där för mig. Hon gjorde allt för att få
mig att fatta att jag förtjänade bättre. Att monstret i mitt liv inte förtjänade något gott. jag ångrar att jag
inte lyssnade på henne tidigare. För hon är nog den som egentligen, verkligen räddade mig & då snackar vi om att
hon räddade mitt liv. Fan, hon verkligen räddade mitt liv. Hennes mamma lade sig i då hon råkade höra ett telefon
samtal mellan mig & detta monster. Hon lade sig i!! Hon fick mig att öppna mina ögon ännu mer. Hon tog mig åt sidan
& sade värdefulla meningar. Jag är så tacksam & nu önskar jag att jag hade kunnat visa min glädje & uppskattning
Men vart ska man börja? Jag önskar att jag hade kunnat göra desamma. Rädda hennes liv. Jag har försökt. Men jag vill
försöka, jag vill göra en del, jag vill finnas där. Det känns viktigt för mig. För att jag älskar henne.
Annons
Visa toppen
Show footer