Sunday 15 August 2010 photo 2/7
|
Tystnaden ligger tungt över salen. Jag vet inte riktigt längre om det bara är jag eller om världen har blivit tom.
Mina sinnen blir svagare för varje dag och allt jag kan göra är att ligga kvar i sängen.
Jag försökte leva ut det lilla sista jag hade genom att uttrycka mig på olika sätt.
Jag började sjunga och personalen kollade ofta väldigt sorgligt på mig när jag nynnade smått för mig själv kikande ner för fönstret och alla som var i världen utanför.
Långa texter skrevs på det vita pappret i knät framför mig. fyra sidor, sju sidor, 22 sidor, 46 sidor.
Pappret tog slut men mina tankar hade inte skrivit klart. hjärtat pumpade ut blod till fingrarna och fick mig att fortsätta skriva på säng kläderna och vägen bakom mig.
Jag hade äntligen hittat orden. men till vad?, det var ett svar till en gåta jag inte hade funnit än.
Jag bad en gammal klasskamrat och komma och hälsa på. Jag hade en önskan att be henne om.
Dagen då hon träder in på sjukhuset hade hon en stor väska med sig.
Denna väska gav hon till mig och hon hjälpte mig packa ur väskan.
I låg en stereo och massor av cds, speciellt Kent.
Jag tackade och vi pratade, jag såg att hon var illa till mods då hon inte är van vid att se mig såhär svag.
Jag log emot henne och sa att hon fick gå. jag minns det så väl.
Hon började gråta och kramade hårt om mig.
Sent på natten hörde man musik från den stora salen.
Där inne sitter han med musiken, nynnade för sig själv.
Drömmande bort till det livet. då han var frisk..
Annons