Tuesday 31 August 2010 photo 4/4
|
http://open.spotify.com/track/6zCaXHIV60YIuDe9qJ9MOo
På den senaste tiden hade ingen tid att hälsa på mig. jag antog att det var för jobben och skolorna stod med öppna dörrar igen. Mina tankar var dystra. Jag kände mig bortglömd och ensam. Inte för att det spelade någon roll, jag visste att det skulle bli så förr eller senare. en obotlig sjukdom som mycket väl kan mena livet i slutet, folk glömmer bort att jag fortfarande lever. De hoppar över den biten och tänker att jag redan är död. Lite synd på sitt egna lilla sätt. Jag får inte prata så mycket längre..
Dagligen byts allt ut. Mediciner, kläder, personal, sjuka, väder, välmående och tillfällen. Det ända som aldrig har byts ut på alla dessa år är lilla jag. Mitt i all chaos sitter jag, iakttagande. Jag ser nu i detaljer, det har hänt så många gånger att jag kan det utantill. Nu ser jag inte hon som kommer in för att byta medicin. Nu ser jag den djupa skrattgropen, den mörka ögonskuggan är lite ut smetad på höger öga och svettdroppen som rinner ner vid kinden. Fundersamt tittar jag på henne, och varje gång frågar alla som kommer in när jag gör så.
'' Hur är det? är något på tok?''
Jag svarar aldrig. Jag drar bara upp en bok från under kudden. I boken skissar jag fram alla detaljer jag nyss såg. för att jag ska minnas vad som hände idag. Vad som var speciellt med just den här dagen. innan den försvinner bland de andra 364 dagarna..
Jag tittar på min högra arm, där nålarna brukar sitta, för att ta blod. Jag trycker lätt på det stora blåmärket. Alltid nya som får sätta in dem, och de misslyckas alltid första gången och träffar istället ett blodkärl eller liknande. Inte för att det gör mig något, min bleka hud och det gröna skynke jag har. Det är skönt med lite färg som omväxling..
Med en ensam blick tittar jag ut över staden om natten igen. Det är det ända jag kan göra nu för tiden. och dystert tänker jag för mig själv.
''Jag undrar vad ni gör nu?..''
Annons