Wednesday 29 September 2010 photo 3/3
|
http://open.spotify.com/track/1lSsmeKcC2w3XjLGzvWA6u
haha..
En vilja så skör,
En styrka så svag,
Och en seger så svekfull.
Vem kunde tro, att något så sött.
Kunde vara det bistraste..
Jag vill inte tro på ett liv att leva.
Då jag själv gav iväg det,
Allt för länge sedan.
Med en ilska som aldrig förr.
Lägger jag en förbannelse på mig själv.
Att aldrig kunna visa mig själv,
Bland allt för mänskligt folk.
Jag skrattar ihåligt rakt igenom.
Huden min gråter,
När jag sakta försöker förstöra mitt köttiga fängelse.
Det är ingen vacker syn.
Men när du är depsperat,
För att synas.
Så gör du vad som helst..
Om du någonsin har tänk på talesättet.
''Ögonen är själens fönster''
Varför ser då ingen mig längre?..
Haha..
livet är ironiskt,
Och jag förstår inte ens varför jag skriker efter er.
Stanna hos mig?
varför?
nej..
Jag vet inte..
Annons