Wednesday 20 October 2010 photo 1/2
![]() ![]() ![]() |
http://open.spotify.com/track/7FQHZXHDn8ryJClitVuUkU
Jag känner att jag har en parasit i kroppen,
Något som inte ska finnas,
Ligger långt in i kroppen,
Det äter mig långsamt från insidan,
Kanske inte så konstigt att ni inte ser det,
Förmodligen bara jag,
Ja..
Jag förväntar mig för mycket..
I en egen desperat försök,
Slänger jag på mig kappan och vrider försiktigt upp låset nere i hallen.
Utan ett ljud går jag försiktigt ut på terrassen.
Det tar bara några sekunder innan vinden tar tag om min klädesplagg.
Men för en gångs skull hade jag bestämt mig,
Jag har försökt förut, men den här gången skulle jag lyckas.
Jag orkar ta mig igenom det här..
Med tunga men ovanligt snabba steg vandrar jag,
asfalters hårda mark tar emot sulan,
Ingen vet att jag varit där,
Inte ett enda spår efter mig,
ingen visste var jag har varit.
I alla fall tills vägen tar slut,
Och jorden visar sig,
Leriga fotavtryck bildas djupt under mig.
Däremot skulle ingen bry sig,
Mörkret ligger för tätt och vinden sjunger för högt..
Samvetet börjar samlas mer och mer och tankarna blev korrupta,
Förvirrad som jag faktiskt var,
Faller omkull,
Rakt ner i leran och gyttjan,
Halva ansiktet ligger begravd på en sådan skamsen nivå.
Jag vill börja gråta..
Försiktigt försöker armarna resa mig upp,
Jag tror mina psykiska sjukdomar spelar mig ett spratt,
Du står framför med handen ner sträckt.
En lögn,
Ett förflutet som detta går inte att finnas nu.
Jag blir våldsam emot inget,
Får utbrott åt mina egna problem..
Jag skriker högt,
Jag hatar er,
Ni förstörde mig.
Ni som stack..
Utan att jag riktigt förstår vad jag gör,
Faller jag på knäna igen,
Det spelade ingen roll längre,
Tiden var inne för de mer drastiska metoderna.
Och det här gången var du inte där för att stoppa mig,
Allt du en gång lärde mig smutskastar jag.
Ja,
Allt för att känna mig frisk,
Men i hemlighet,
Blir jag smutsigare..
Det visade sig vara för sorgligt för att förstå,
Men jag svalde min utväg,
Hostade,
Innan jag blev påverkad,
Innan allt blev vackert igen..
Jag ljuger för mig själv igen.
Och när jag vaknar igen,
Kommer jag fortsätta,
För nu är jag för förstörd,
För att få kallas människa..
Annons