Tuesday 16 November 2010 photo 1/2
|
http://www.youtube.com/watch?v=G4VN0in4weA
Det är svårt att hänga med,
I allt som händer.
Och det känns lite som,
Att jag blir kvar bakom linjen.
För på något konstigt sätt,
Även om ni ser 360 grader runt,
Så får ni aldrig syn på mig..
På senaste tiden har jag märkt,
Att det inte spelar någon roll.
Vad jag säger eller gör,
För så stort inflytande gör jag inte,
På folk omkring mig,
Och jag blir lite dyster,
När jag förstod min obetydliga existens..
En gång försökte en flicka hjälpa mig loss,
Ja, inte så länge sen.
Det var väl någon månad sen.
Men jag hade svårt att se staden,
Från botten från sjön.
Och det blev inte bättre,
När ditt leende försvann bakom en grönaktig skugga..
Jag bankar i väggen i ilska,
För jag inte får må bättre.
För det är som när vi spelar Othello,
Det svarta har plötsligt vunnit över allt vitt.
Till ditt försvar sa du jämt att du inte var duktigt på det,
Eller att du lätt mig vinna,
Men du lät mig aldrig spela som vit..
Ja,
Jag önskade hon var här nu.
Jag önskade jag kunde hålla någons hand.
För i den här världen,
Känns det som en konspiration,
emot mig.
Och det känns lite ensamt,
Just nu..
Annons