Wednesday 24 November 2010 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
http://open.spotify.com/track/6GH9BAxbNjCmBVTh8wUxkb
Föraktfullt tittar jag på byrålådan vilket jag inte öppnat på snart ett halv år. Men det var ju bara försåtligt efter allt som hände där i mellan. Men Nu hade det gått lång tid nog och jag kände den här stickande känslan i fingrarna. Nyfikenhet hade andra kallat det, spelar ingen större roll vad det är. Jag vet bara att jag måste ge det ett försök.
Försiktigt tar jag grepp om kudden och trycker mig upp ifrån soffan där jag satt. Helt plötsligt så kändes rummet så mycket längre, som om att det skulle ta timmar till andra sidan även om golvet egentligen bara är en gång på 3 meter.
Jag kanske börjar bli paranoid, eller rörde sig nyss rummet en meter till? Spelar ingen större roll, jag hade bestämt mig.
Med tårna riktade emot varandra börjar jag sakta röra mig, och med ärmarna emot munnen på en alldeles för stor munk tröja. Håret var långt och spretigt, förmodligen inte tvättat på en vecka eller två. Med stora ringar runt ögonen kunde man förstå att jag inte hade sovit på en eller två veckor men fortfarande såg man klart den blå irisen. Den var nästan obehagligt blå jämförelse med nu mina tvättbjörns ögon. På mina ben hade jag ett par trasiga jeans och förmodligen några storlekar för stora då hälarna praktiskt taget gick på byxorna istället för det nylagda golvet. Under min munk tröja hade jag en t-shirt med ett tryck på. Det var en flicka och en kille som såg dystra ut och emellan den gick ett rött snöre. Precis över bilden stod i halvt bort strukna bokstäver ''Just be friends''
Det var ifrån en video jag gillade väldigt mycket och jag var stolt då jag var den som hade tryckt den alldeles själv. Men vad menar jag? att alla jag ser och träffar ska vara mina vänner? trevligt tanke, men det ä ju inte som att jag inte ville vara en pojke med flickan vid sidan om. Men jag kanske var rädd? ja, vad vet jag egentligen. Tanken får mig otålig i viket fall som helst..
Efter många om och men så står jag framför byrålådan, nästan som om den hade gjort något fel. Men det hade ju varit dumt, ja det är en byrålåda? Med stora ögon, nästan som barn på julafton tog jag tag i lådans handtag. Samtidigt så biter jag mig hårt i läppen av ängslan. Med ett hårt ryck drar jag ut den. Och med en fart ser jag hur ett litet objektiv flyger in i kanten och studsar ut på golvet. Men blick är fast på den tills den hamnade under sängen. Men bekymrade ögon tittar upp i lådan igen till en förvåning. den var tom. Så försiktigt lägger jag mig platt på magen, nästan i hopp på att jag skulle bli en säl, för här är jag säker ifrån jägare. rolig tanke.. Mina fingrar fumlade ett tag innan jag hittade kuben under sängen och när jag plockade fram den så visade sig var just en kub, en rubix kub. Jag hatar dem, de är krångliga och jag lyckas aldrig få dem rätt. Och det var då det slog mig. Jag hade slängt allt ifrån dig, allt från byrån. och lämnat kuben istället. Som en påminnelse. Du var för klurig för mig, Jag skulle aldrig kunna lösa det, i slutändan.
Och med ett svagt leende la jag ner kuben igen. och stängde lådan..
Annons