för tid är jag inget, för kärlek är jag svag, oss dig kan jag alltid vara kvar. När kärleken slukar oss kan hjärtat alltid stanna ute med tom famn men i sann kärlek sitter ingen tom hänt. I kärlek kan man vara den man vill, man kan vara fågel som fisk som den alsmäktige av jord och himmel men man kan aldrig vara ensam. I tusen år kan du vandra bort men kärleken lämnar dig aldrig dig helt öppen för världen. Man kan vandra in i kärlekens värld men den kan också ta slut i gripande delämma av sorg och osämja. Man säger att det som inte dödar gör en starkare men hos kärleken kan man aldrig vara säker vad nästa dag kan försvaga. Med all kärlek kan du hålla all länktan men utan kälek håller du alla svar. För när tiden inte längre vill vara me dig hur ska du då kuna lämna oss utan att vi mister den del av dig som binder oss till en? ni som funit svaret på livet kan gärna berätta så berättar jag min mening med det...

... jag kan inte prata för andra men för mig är du min mening med livet. bara du och jag ångrar allt ont jag har gjort dig. ångrar verkligen allt! förlåt... men igår, jag fick panik, och din mammas ord, dom knäckte mig. och jag var desutom hungrig, trött och humöret var inte på topp. men jag var så rädd... och när jag är rädd agerar jag helt random. men kan inte skylla på det. jag måste bara lära mig att hantera det, men igår blev det för mycket, allt på tog för mycket, helt oplanerade saker... och jag är verkligen, verkligen, verkligen, VERKLIGEN ledsen för hur mkt jag har förstört för dig och ditt perfekta liv. jag kan säga det helt öppet jag bryr mig inte skulle kunna säga det till hela världen i direkt sändning! men känslorna för dig... dom är obegränsliga. dom tar aldrig slut, dom slutar aldrig växa och dom kommer aldrig, aldrig, aldrig att försvinna!

Jag Älskar Dig men det är nog försent nu... förlåt yttligare en gång.