juni
söndag 1 juni 2008 bild 1/1
|
Idag dog min farfar. Han blev 88 år gammal och dog efter en kortare tids sjukdom.
Han betydde mycket för mig.
Klockan 1 på söndag åkte jag, farmor och pappa till sjukhuset för att hälsa på Erik. Han var sämre än dagen innan och orkade inte mycket. Han blev väldigt glad över att se mig. Efter att han hostat upp en del blod lugnade han sig och tog min hand och krama den. Han kunde knappt prata för att han var så trött. Han gav farmor en kram. Och mig och pappa likaså. Sen prata vi lite med han medans han la sig tillbaka för att sova. Han lixom gav oss en hej då kram. Som ett farväl.
Och det var precis vad han gjorde också. Han gav oss ett farväl för att somna in för gott. 30 minuter efter vi lämnade sjukhuset slutade hans hjärta att slå.
Vi åkte tillbaka till sjukhuset efter ytterligare en timme. Då log han där helt stilla och fridfullt med händerna i kors på magen. Det var så konstigt att se honom ligga där utan att andas. Det kändes för overkligt. Varför kunde man inte bara skaka liv i honom? Han låg ju där. Men det var inget mer än en kropp som låg där. Min älskade farfar fanns inte mera.
Att få beskedet att man ALDRIG mera ska få träffa en person som funnits där hela livet är så hemskt. Det går inte att ta till sig. Han har inte rest bort utan försvunnit för gott. Jag älskar dig farfar var du än är.
R.I.P Erik Jacobsson 1 juni, 2008 R.I.P
Han betydde mycket för mig.
Klockan 1 på söndag åkte jag, farmor och pappa till sjukhuset för att hälsa på Erik. Han var sämre än dagen innan och orkade inte mycket. Han blev väldigt glad över att se mig. Efter att han hostat upp en del blod lugnade han sig och tog min hand och krama den. Han kunde knappt prata för att han var så trött. Han gav farmor en kram. Och mig och pappa likaså. Sen prata vi lite med han medans han la sig tillbaka för att sova. Han lixom gav oss en hej då kram. Som ett farväl.
Och det var precis vad han gjorde också. Han gav oss ett farväl för att somna in för gott. 30 minuter efter vi lämnade sjukhuset slutade hans hjärta att slå.
Vi åkte tillbaka till sjukhuset efter ytterligare en timme. Då log han där helt stilla och fridfullt med händerna i kors på magen. Det var så konstigt att se honom ligga där utan att andas. Det kändes för overkligt. Varför kunde man inte bara skaka liv i honom? Han låg ju där. Men det var inget mer än en kropp som låg där. Min älskade farfar fanns inte mera.
Att få beskedet att man ALDRIG mera ska få träffa en person som funnits där hela livet är så hemskt. Det går inte att ta till sig. Han har inte rest bort utan försvunnit för gott. Jag älskar dig farfar var du än är.
R.I.P Erik Jacobsson 1 juni, 2008 R.I.P
Kommentera bilden
jag beklagar brorsan.. om de är nåt så e de bara å prata så lyssnar jag som vanligt ;) vila i frid erik!
10 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/monkeylover/216635308/
Visa toppen
Visa sidfoten