Jag saknar jag saknar det och ingen har en aning
metallens efterlämnade tomhet i mina händer fram-
kallar begär sådan åtrå du aldrig fått känna utan
dömt på förhand tomhet bland hela hudceller avsaknad
efter den drog som satte sina löjeväckande klor i
mig gör mig ihålig halv ensam tom du gjorde mig tom
på en sekund på hundratvå ord utan känslan av dina
händer ska tvätta bort dem med stålborste avlägsna
dem från min kärlek även om jag önskar dem kvar ifall
jag ber dig skulle de inte stanna hos mig vill ha
dem kvar du vill inte vara kvar

Nej jag har inget brustet hjärta din fråga gör mig
kall en annan du än den jag eftertraktar önskar
otroligt oerhört otroligt att det var rätt du jag
vet att mina ord min skrivkramp är fånig men förlåt
jag klarar mig inte utan patetiska texter om mitt
obrustna hjärta längtan och åter den just nu hatade
längtan nej mitt hjärta är inte brustet det är hjärt-
damm sprängt i fler bitar än du kan få ihop på alla
världens fingrar och fler bitar än de sönderskrapade
cellerna som geromgivningen patetiska skuldkänslor
och äckel i ögonen minimalistiska bitar tusen gånger
miljoner gånger jobbigare att avlägsna från min till-
varo och den äckliga huden tremiljoner besvärligare
än stjärndamm och hjärnsubstans dusubstans kärleken
klibbar i mitt hår runt ögonen och på min trasiga
hud ett befängt försök att skala bort järnlukt som
får mig att kräkas blodsmak ingen tillåts röra du får
inte mina ord eller min bortödslade tid även om jag
önskar så trots att jag skänker den du vill inte ha
vägrar

En sekund tjugoåtta ord min värld rasade lite mer hur man än räknar

snygg bild kusin!