Sunday 26 April 2009 photo 1/1
|
Det var en vanlig Torsdag. Precis lika vanlig som alla andra torsdagar jag kommer ihåg. Mamma lagade köttfärslimpa i köket, det vanliga falska hummandet i takt med All You Need Is Love överröstade fläkten. Hennes kasettspelare var inte mycket att skryta med, men högt kunde den spela i alla fall.
Monika satt på golvet i vardagsrummet och pratade strunt med sin docka. Själv satt man och läste Mannen med den gyllende pistolen, för att kunna ha något att prata om på
Måndag när skolan började igen. Lasse hade stukat foten, så lira boll kunde man inte. Det hade inte varit något vidare sportlov, faktiskt. Vi hade aldrig råd att åka någonstans på loven, så senaste veckan hade tillbringats på bakgården i regnet.
När klockan var fem i sex ringde pappa. Det var bilköer hela vägen hem och han skulle bli sen. Inget man tänkte på just då, han var alltid sen, men sådär i efterhand börjar man ju fundera. Mamma klagade i telefonen över att maten skulle bli kall, och han lovade att skynda sig så mycket han kunde.
Kvart över sex satt jag och petade i ärtorna på tallriken. Fick en blick från mamma och svalde en halv tugga. Fem i halv hjälpte jag halvhjärtat till med disken. Pappas tallrik stod längst ner i ugnen och höll sig varm så gott det gick. Jag gick tillbaka till vardagsrummet, tog min bok och gick till mitt rum. Vid halv åtta hade jag läst till sida 177 och Bonds identitet hade just avslöjats för Scaramanga.
Jag hade ännu inte insett att pappa inte kommit hem än, så jag räknade ett par mattetal i mitt skrivhäfte. Mamma och Monika sjöng ramsor ihop i soffan. För att vara mer precis: mamma sjöng, Monika lallade.
På lokalradion pratar de om rösträtt och oljepriser. Om fyra år ska jag rösta på vänsterpartiet, tänkte jag, jag ska rösta som fan. En recensent malde på om romaner som skulle komma ut senare i år.
Hur mycket klockan var vet jag inte, men när jag vaknade såg jag att det fortfarande var tänt i hallen. Ljuset sved i ögonen, men jag vande mig rätt snabbt. Mamma satt fortfarande i köket. Hon var blek, och hennes lugg var svettfylld.
"Har han inte tatt sig hem än?"
En paus, mamma stirrade ner i bordet. "Näe" svarade hon. Jag satte mig ner.
"Oroa dig inte lilla mamma" tröstade jag. "Jag ska koka lite te åt oss"
Måndag när skolan började igen. Lasse hade stukat foten, så lira boll kunde man inte. Det hade inte varit något vidare sportlov, faktiskt. Vi hade aldrig råd att åka någonstans på loven, så senaste veckan hade tillbringats på bakgården i regnet.
Comment the photo
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/moonpawc/360339499/