August
September 2008
...Förfest (dumma facebooks snåla rubikbegränsnig) När så hösten brutalt brutit sig in i våra liv och på allvar hotar att hölja hela vår e
Två modiga själar gav sig sent på fredagkvällen ut på en vågad upptäcksfärd in i det okända.
När vi nådde platsen för vårt uppdrag möttes vi av en fasansfull syn; några enorma vidunder låg och slumrade utanför det. Men nyfikenheten drev oss vidare,
När vi väl trätt in i de öde salarna slogs av hur enormt det var där inne. De öde salarna var helt tomma, så när som på lite bråte och damm på
Mörkret var kompakt. Det var en typ av mörker som inte går att uppleva ovan jord, ett tjockt och ogenomträngligt mörker som vilade över oss med en nästan fysisk tyn
Plötsligt hördes något i mörkret, ett omänskligt morrande som inte hör hemma i denna värld. Till vänster ser ni mynningsflamman från när min kompanj
I en liten skrubb någonstans i den enorma källaren fann vi ett förändiskt schakt.
Schaktet visade sig vara vattenfyllt, men vem vet hur långt ner i jorden det sträcker sig och vilka onämnbara fasor som döljer sig i det mörka vattnet.
Vid slutet av den enorma källarsalen fann vi ett stort rum där hela golvet var täckt av det förädiska vattnet.
Vattnet hade en obehaglig rostbrun färg och på det hade det bildats ringar av någon obskyr livsform som tycktes växa på det. En stark lukt av förfall fyllde hela rumme
Vad som orsakat denna hemska förstörelse ville vi helst inte fundera på, men tankarna gick ändå osökt till de enorma vidunder som slumrade utanför.
Hela stället var fullt av mystiska föremål som ständigt sporrade vår rädsla med sina underliga reflexer. Det var någonstans vid det här laget som jag och min
Till sisst fann vi dock det första positiva på vår färd in i det hemska okända. Både jag och min kompanjon var vid dethär laget mycket dåliga och vi kastade
Efterssom detta är en aldeles sann historia så vill jag inte utelämna några vitala bilder för mina läsare. Men för att ingen skall känna anstöt har jag v
Min kompanjon hade även han drabbats av snarlika brådskande behov, även om de tog sig ett lite anorlunda uttryck.
Efter att vi gjort oss av med våra akuta behov var vi redo att vandra vidare i denna ofantliga labyrint av mörka irrgångar. Men hoppets löftesrika glöd hade åter t&aum
Vårt hopp grusades omedelbart. Vår nedstigning i det mörka helvetet var förgäves. Sigillen var brutna och vad våra förfäders förfäder med stor m&ou
Visa toppen
Show footer