August
Friday 5 July 2013 photo 1/1
|
Ja inte dockrelaterat men kände att jag ville lägga upp denna korta novell/ grej/ story här :3 Och ehh... ja funderat på att fixa de här två karaktärerna som dockor men vet inte... >-<
(Och detta var bara en kluddbild men den enda jag ritat med båda två xD)
Allting luktade sterilt och opersonligt. Hårda kalla lysrör lös upp de smutsbeigea väggarna. Människor i gråblå dassiga kläder vankade i korridorerna med tomma blickar. En kvinna med oborstat tovigt hår stod och pratade med sig själv med skärrad röst. En tjugoårig svarthårig mager kille satt lutad mot väggen med bandage om armarna. Händerna darrade av nikotinabstinens och hade mörka ringar under ögonen på grund av sömnbrist. Hans huvud kändes luddigt, glömt hur länge han varit mellan dessa väggar och människor som skrämde honom. En suck passerade hans läppar innan han slog bakhuvudet hårt i väggen. Förbannade sig själv över att allt gått över styr…
"Jonas hur mår du?"
Den magra unga mannen möttes av ett par vänliga ögon. Vänliga ögon som inte förstod honom, vänliga ögon som ville hålla honom kvar, ville få honom att må bättre men insåg inte att han var ett hopplöst fall. Jonas reste sig upp på osäkra ben och bet sig hårt i läppen.
"Hur länge ska jag vara här?", sa Jonas och slöt ögonen.
Tills du känner att du mår bättre", svarade skötaren med de snälla ögonen.
"Hur vet ni att jag gör det?", fortsatte Jonas fråga
"När du vet att du mår bra", log skötaren med ett ansträngt leende.
"Det gör jag", försökte Jonas, naiv som trodde att det skulle gå.
"Säker?", frågade skötaren och fick en nickning till svar. "Vänta här så ska jag titta i din journal"
Klapparandet av skor avlägsnades och Jonas sjönk ihop på golvet igen, beredd att döda för en cigg. Om inte hans hjärnspöken hemsökt honom, de kom så olämpligt vissa gånger. Han tittade ned på sina egna grådassiga kläder, besviken över att han inte hade något rent att bära. Vandrade vidare till sina fingrar med flagnat nagellack. Det som han befarat hade inträffat. En gång i tiden hade han lovat sig själv att inte bli som dem. Ledsamt såg han upp på den försvirrade kvinnan som passerade honom, fortfarande mumlande hon för sig själv. En gång orkade han sticka ut, men plötsligt verkade det som att inte gått längre…
"Jag är mycket ledsen, men du får inte bli utskriven, du får inte gå utanför avdelningen under minst ett dygn till", sa skötaren när hon kom tillbaka och gjorde en bekymrad rynka mellan ögonbrynen.
"Jag måste för fan få röka!", kved Jonas och slog bakhuvudet i väggen igen.
"Om du minns så var det så du sa i förrgår, och du rymde iväg", sa kvinnan och skakade på huvudet. "Du får inte lämna avdelningen"
"Fan, fan, helvete!", utbrast Jonas argt i frustration.
Om det inte var så att han skulle hamna i isoleringen och bältesläggning om han blev för upprörd skulle han slagit ut med armarna och slå sina knotiga smala händer i väggen. Ifall han inte stuckit iväg hade han inte behövt vara här nu. Vad dum han varit! En bitande känsla knep i bröstkorgen. Ett namn formades på hans läppar, Yao. Det hade varit för hans skull, det hade varit för honom som han velat sticka. Jonas saknade honom så mycket. Den enda killen som gjorde världen vettig. Den enda människan som höll alla hjärnspöken borta. Vad han saknade att kura ihop sig bredvid honom och se film… känna hans ljusbruna mjuka hår mellan fingrarna, hans kyssar…
"Hej, ledsen älskling det blir ingen bio jag blir inte utskriven -_-’’"
"Åh, men ingen fara du är ju på rätt ställe, vi får se bio någon annan gång ^^"
Nej, det här ställe var inte rätt. Som alla andra gånger hjälpte det inte att vara här. Som alla andra gånger ville han bara hem igen.
"Saknar dig så mycket när kommer du och hälsar på? <3"
"Saknar dig massor, ska se om jag kan komma förbi i morgon, puss och kram älskar dig!!"
Det sms:et fick Jonas och le och han skickade ett hjärta tillbaka innan han stoppade mobilen på fickan. tjugo fyra timmar kvar innan han fick komma ut härifrån, tjugofyra evigheter innan han fick komma hem. Som alla andra gånger, hjälpte inte det här ett dugg.
Annons
Visa toppen
Show footer