August
Sunday 6 April 2014 photo 1/1
|
Ska försöka ta tag i att fota photostoryn med frågorna! Undertiden håll er till godoa med detta! :3
Lite läsning ur Adrians perspektiv!!
Han kom inte under följande dagen till skolan. Det gjorde mig besviken, riktigt besviken. Om han inte skulle gå här, vart skulle han gå då? Dagen masade sig fram med matte, spanska och annat väldigt tråkiga ämnen. Allting var tråkigt och jag kunde inte släppa tanken på den där nya killen. Jag ville se honom igen. Alla hade klagat på att jag varit uppe i det blå och helt okontaktbar under dagen. Så hade det antagligen varit. Det ända jag hade fokuserat på hade varit att skymta en blond hårman i korridorerna, vilket såklart inte inträffat. Tänk om han inte gick i skola? Nä, det kunde vara så, eller?
"Adrian vet du vad mamma vill ha för schampo? Adrian… Adrian?"
Jag ruskade lite på huvudet och stirrade upp på min storasyster som stod där med hopsnörpt mun och såg frågande på mig. Jag såg lite förvirrat på henne och hon himlade med sina blåa ögon.
"Jag tror hon använder det där", sa jag och pekade på ett dyrare schampo. "Det är bra i alla fall…"
Egentligen gillade inte jag storköp så mycket. Fullt med folk, bullrigt, stökigt och ologiska placeringar av produkter i min mening. Vem köpte en damsugare eller TV i samma affär som man köpte sin mat? Eller vem köpte kläder i samma butik som trädgårdsprylar? Nej, mataffärer skulle innehålla mat, och klädbutiker kläder. Lousie suckade och stoppade ned schampot i vagnen.
"Ärligt Adrian, vad står du och tänker på?", frågade hon irriterat. "Det är hopplöst att handla med dig"
"Förlåt då…", sa jag och ryckte på axlarna. "Men snabbköp är inte min grej"
"Det är något annat, hänt något speciellt i skolan?", frågade hon och vi fortsatte vandra runt vid skönhetsavdelningen, mot sminket.
"Nej, inget speciellt", mumlade jag avvärjande. "Men…"
Jag stannade upp mitt i gången och stirrade storögt på hyllan med sminkprodukter. Där var han ju! Den där hårmanen gick inte att ta miste på! Den nya killen stod och tittade på olika fondations. Återigen så kände jag den där varma känslan i kroppen. Hans stod där med munkjackans huva över huvudet. Det var något väldigt roligt med hela hans uppenbarelse när han förde ett av sina långa smidiga fingrar över fondationflaskorna. Det var som om han inte ville att någon skulle se honom där han stod och omsorgsfullt tittade på etiketterna
"Adrian vad är det?", frågade min syster som såg underligt på mig. "Du beter dig väldigt konstigt!"
Jag skakade lite på huvudet och vände blicken mot min syster. Nej, hon skulle inte få förstöra något nu. Jag log smått och la huvudet på sned, som jag brukade göra när jag verkade oskyldig.
"Gå före du", sa jag och log.
Ett ögonbryn sköts nästan upp i hårfästet. "Vad nu då?"
"Bara gör det!", suckade jag och himlade med ögonen pekade åt henne att hon skulle gå.
Tacksamt nog gjorde min syster som hon blev tillsagd. Med en fnysning sköt hon vagnen framför sig och försvann bakom hörnet. Så fort jag inte såg henne så tog jag modet till mig. Med ett leende så gick jag fram, greppade en fondation och knackade honom på axeln. Jag hoppade till när han chockat vände sig om med uppspärrade ögon. Men när våra ögon möttes pressade han samman läpparna och ögonen smalnade. Själv fortsatte jag att le, och innan jag hann överväga om detta var en helt idiotisk idé eller inte sträckte jag fram produkten jag hade i handen.
"Den är bra", sa jag och log uppmuntrande.
Den blonda killen muttrade något men tog emot den. "Förföljer du mig eller?"
Den frågan fick mig att rodna och inse hur dum jag var. Ja, vad skulle han tro egentligen? Jag såg ned i backen och skrapade lite med foten. Här stod jag och kände mig som en stor jubelidiot. Nu hade jag verkligen gjort bort mig…
"Nej, såklart inte", sa jag och såg upp på killen igen. "Du såg bara ut som att vela otroligt mycket…"
Killen fnös och skakade på huvudet. "Har du ingen annan att stalka än mig?", fortsatte han, men sedan tvekade han . "Vad heter du?"
"Adrian", skrattade jag. "och du?"
Killen himlade med ögonen. "Okej, Adrian, förfölj inte mig mer..."
Han var precis påväg att gå när jag hindrade honom. "Vänta, vad heter du?"
Han stannade upp med ryggen mot mig. "Mikko..."
Mikko, minsann? Passande namn. Jag log när hans ryggtavla försvann bland allt folk. Mikko var blyg, helt klart. Trots att jag kände mig som ett fån, var det okej. Det var nog inget i jämförelse med hur Mikko hade känts sig där han hade stått för någon minut sedan.
"Jag såg dig!"
Snabbt vred jag på klacken och där stod min syster med ett stort leende på läpparna. Rodnaden på mina kinder blev intensivare och jag kliade mig lite i bakhuvudet. Skit också! Hur skulle jag komma undan med det här? Det visste jag inte…
"Det, var väl inget", sa jag och la armarna i kors.
"Tss, det kan du tuta i någon annan!", skrattade min syster. "Vad heter han?"
"Mikko…", sa jag och såg på hyllan med schampoflaskor. " Och förresten har inte du med att göra!"
"Jaja", sa hon och himlade med ögonen, men jag såg ett retsamt flin på hennes läppar.
"Vad är nästa sak på listan?"
Jag roffade åt mig papperslappen och försökte urskilja min systers oläsliga handstil, det var absurt, hon var äldre än mig men skrev som en kratta. Det stod i vilket fall frukt och jag skyndande mig vidare i hopp om att slippa hennes fortsatta jobbiga förhör.
Han stannade upp med ryggen mot mig. "Mikko..."
Annons
Camera info
Camera Canon EOS 1100D
Focal length 45 mm
Aperture f/5.0
Shutter 1/60 s
ISO 400
Visa toppen
Show footer