Det var så otroligt fint. Kyrkan var fullsatt och alla grät. Kistan var smyckad med blommor och runt om, på kanterna var det foton på Tobbe sen han var liten och tills nu. Familjen la blommorna på kistan, medan kompisar fick lägga i korgar bredvid. Tyngst var det då familjen gick fram, de hade verkligen hela världen på sina axlar. Tobbes favoritlåt av Coldplay spelades och några psalmer sjöngs.

Det var bland det finaste och mest tragiska jag har varit med om. Jag hoppas att du har det bra, var du än är.

"Det är svårt att mista en vän,
så svårt att mista en vän.
Något fint går itu.
Här är jag. Var är du?
Jag vill tro, att vi träffas igen.
Som en fjäril som lyfter från blomman,
som en fågel som lämnar sitt bo
söker själen sin väg mot det höga,
så har jag hört, så har jag lärt.
Är det sant, så vet du det nu.
Här är jag. Var är du?
Det är svårt att mista en vän,
så svårt att mista en vän.
Något fint går itu.
Här är jag. Var är du?
Jag vill tro, att vi träffas igen."

jodu, att höra hans favoritmusik var verkligen tungt. men väldigt fint..