3 år sedan nu.

Helt galet egentligen. Sitter och funderar på det ganska ofta, hur länge sedan det var han gick bort. Ibland känns det som om det var mer än 3 år, ibland känns det som om det var igår.

Jag har fortfarande kvar hans telefonnummer i mobilen, vill inte riktigt ta bort det. Önskar att jag hade visat hur mycket jag faktiskt uppskattade honom då han faktiskt levde, gjorde det inte tillräckligt när jag tänker på det såhär i efterhand. Men som det brukar sägas: "Man vet inte hur värdefullt något är förrän det är borta"

Men det som gör mig mest ledsen är väl det att Josefine och Casper lär ju knappt minnas något alls av honom. Casper minns ju ingenting av mormor heller för den delen, han föddes ju en och en halv månad efter hon gick bort.

Sorgligt det där egentligen. Såvida man inte är känd (eller ökänd) på något sätt lär man försvinna ur folks minnen efter ett par år. Jag tror det en anledning till varför vissa är rädda för döden. Man blir bara ett namn i ett släktträd, på en grav, i en databas. Ingen kommer ihåg en, har minnen av en, man blir bortglömd precis som miljoner, miljarder av andra människor blivit.

Nej nu ska jag göra något produktivt.

det var roligt!!