August
Sunday 13 September 2009 photo 1/1
|
En gång existerade ett berg, som stort och ståtligt kunde stoltsera med både ståtlighet och storhet. Det här berget var ett riktigt stort berg. Kanske kan det har varit det största berget i världen.
Berget var i alla fall urholkat, det vill säga ihåligt. Men urholkat är ju liksom mer som att människor har gjort det ihåligt. Fast i detta fall handlade det inte om att människor hade gjort det ihåligt. Nännemen, det var ligistknarkaralver som använde det till sin pirathåla. Olovligt, förstås, ty någon stat hade aldrig gett sitt tillkännagivande om att dessa ligistknarkaralver hade fått något som ens kunde liknas vid ett bygglov.
Men är man ligistknarkaralv bryr man sig heller inte om bygglov. En av ligistknarkaralverna hette Rumba Tholestöt. Rumba var en till synes ståtlig grabb, som en gång råkat hamna i fel umgänge.
Men, i alla fall. Rumba satt en dag och spelade på sin favoritharpa som han för övrigt döpte till Bernt, då det plötsligt skedde någonting olustigt med hans silvergråa tilltugg, som han dagen innan beställt från Grå af Silvermat och snacks & CO AB. Han hade tagit en bestämd tugga av tilltugget, men upptäckt en hård liten nötformad plastbåt i maten han så gärna velat glufsa i sig.
Vad kunde detta vara? Behövde kanske någon hjälp med att segla in sin kanot till Falsterbo, eller rörde det sig kanske om att hans faster stukat foten? Rumba klurade sitt skallben rödglödgande, tills han beslutade sig för att traska till övermästaren av ligistknarkaralverna och fråga om råd.
Karl-Charles, som övermästaren då hette, nonchalerade ett så oviktigt ärende. Karl-Charles höll nämligen på att städa akvariet med en alldeles purpurröd tvättsvamp och oskummande såpa. De lyxigaste akvarierengöringsprodukterna en människa/ligistknarkaralv kan få tag på.
Karl-Charles skrek genom porten: Far åt fanders, din uppstuvade lurk. Stör du mig med oviktiga plastbåtar i din silvergråa mat? Slår det dig kanske inte att jag, Karl-Charles, mår bättre i en värld utan nötformade plastbåtar?
Rumba generades en aning, men tystnade sedan helt.
Vad kan det vara för mystiskt med denna silvergråa mat? Serverades skala 1:1000-segelbåtar regelbundet i den silvergråa mat som Rumba förtärt i urminnes tider? Kan detta bara handla om att Rumba varit ouppmärksam? Eller kan Grå af Silvermat och snacks & CO AB verkligen ha begått ett så stort misstag, på grund av en oansvarig städare som förkrympt en vacker kajuta för att någon stackars ligistknarkaralv ska få sig ett gott skratt?
Vem vet? Om det kommer en kommentar eller dylikt, så finns det ett svar på dom gåtor ni nu har att fundera på i era alldeles för hjärncellsöveretablerade små huvuden.
PS: Läs gärna min vän Perpeters rysligt underhållande historia om Fjums. Den är huvudsyftet till att jag blev såpass skrivsugen som jag var nu. Tack, kära Perpeter!
Berget var i alla fall urholkat, det vill säga ihåligt. Men urholkat är ju liksom mer som att människor har gjort det ihåligt. Fast i detta fall handlade det inte om att människor hade gjort det ihåligt. Nännemen, det var ligistknarkaralver som använde det till sin pirathåla. Olovligt, förstås, ty någon stat hade aldrig gett sitt tillkännagivande om att dessa ligistknarkaralver hade fått något som ens kunde liknas vid ett bygglov.
Men är man ligistknarkaralv bryr man sig heller inte om bygglov. En av ligistknarkaralverna hette Rumba Tholestöt. Rumba var en till synes ståtlig grabb, som en gång råkat hamna i fel umgänge.
Men, i alla fall. Rumba satt en dag och spelade på sin favoritharpa som han för övrigt döpte till Bernt, då det plötsligt skedde någonting olustigt med hans silvergråa tilltugg, som han dagen innan beställt från Grå af Silvermat och snacks & CO AB. Han hade tagit en bestämd tugga av tilltugget, men upptäckt en hård liten nötformad plastbåt i maten han så gärna velat glufsa i sig.
Vad kunde detta vara? Behövde kanske någon hjälp med att segla in sin kanot till Falsterbo, eller rörde det sig kanske om att hans faster stukat foten? Rumba klurade sitt skallben rödglödgande, tills han beslutade sig för att traska till övermästaren av ligistknarkaralverna och fråga om råd.
Karl-Charles, som övermästaren då hette, nonchalerade ett så oviktigt ärende. Karl-Charles höll nämligen på att städa akvariet med en alldeles purpurröd tvättsvamp och oskummande såpa. De lyxigaste akvarierengöringsprodukterna en människa/ligistknarkaralv kan få tag på.
Karl-Charles skrek genom porten: Far åt fanders, din uppstuvade lurk. Stör du mig med oviktiga plastbåtar i din silvergråa mat? Slår det dig kanske inte att jag, Karl-Charles, mår bättre i en värld utan nötformade plastbåtar?
Rumba generades en aning, men tystnade sedan helt.
Vad kan det vara för mystiskt med denna silvergråa mat? Serverades skala 1:1000-segelbåtar regelbundet i den silvergråa mat som Rumba förtärt i urminnes tider? Kan detta bara handla om att Rumba varit ouppmärksam? Eller kan Grå af Silvermat och snacks & CO AB verkligen ha begått ett så stort misstag, på grund av en oansvarig städare som förkrympt en vacker kajuta för att någon stackars ligistknarkaralv ska få sig ett gott skratt?
Vem vet? Om det kommer en kommentar eller dylikt, så finns det ett svar på dom gåtor ni nu har att fundera på i era alldeles för hjärncellsöveretablerade små huvuden.
PS: Läs gärna min vän Perpeters rysligt underhållande historia om Fjums. Den är huvudsyftet till att jag blev såpass skrivsugen som jag var nu. Tack, kära Perpeter!
Comment the photo
Skulle uppskattas om fler av dessa kom:)
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/mrmoonlander/409185263/
Visa toppen
Show footer