Ett starkt grepp runt mina handleder. Jag blundade, ville inte se.
Jag försökte skrika, men jag fick inte fram ett enda ord.
Hans tunga kropp tyngde ner mig, jag kunde inte röra mig.
Jag försökte skrika, men det gjorde ont i min hals. Det gick bara inte.
Han tog ett fast grepp runt min hals och skrattade.
Hans ansikte kom närmare, och jag kunde känna stanken..
Världen runt omkring mig började suddas ut, mitt framför mina ögon.
Jag kunde inte röra en muskel.
Jag hörde mig själv, kippandes efter luft.
Om han bara kunde släppa taget. Om han bara …
Allt blev svart.
Jag hörde någon som skrattade, och jag vaknade till.
Han stod framför mig och hånlog.
Jag försökte springa iväg, men jag satt fast.
Mina armar och ben var fastbundna i sängen.
Jag skrek, försökte sparka och dra mig loss.
Jag ville inte vara kvar.
Jag skulle aldrig ha följt med.
Jag hade kunnat ligga i MIN säng nu. Bara tagit det lugnt.
Istället låg jag fastbunden i en säng någonstans, och jag kunde inte komma loss.
Han kom närmare igen. Jag högg efter honom, försökte bita tag i han. Då kom det andra slaget.
Jag skrek högt.

Vi satt i parken hela gänget. Några låg i buskarna, några sprang iväg och spydde.
Jag satt på en parkbänk och drack djupa klunkar ur flaskan. Det var iskallt ute. Jag frös och ville bara hem.
Det var då han kom. Han var så jävla snygg!
Jag drack upp det sista, och gick sakta men säkert fram till honom.
Vi började tjata, och vi drack mer och mer. Till slut gick vi hem till honom.
Han låste upp dörren, och vi gick in.
Jag frågade vart toaletten var, och han visade mig. Jag satt där inne och tänkte, fan det var nog ett bra beslut att gå ut ikväll ändå.
När jag var klar kollade jag mig i spegeln.
Det var suddigt och kladdigt. Jag låste upp dörren.
PANG! Första smällen.
Allt blev svart.

Jag skrek högt, blodet började rinna.
Blodsmak började kännas i munnen.
Jag skrek allt jag kunde. Då kom det två slag till.
Jag kände tårarna som sakta började rulla nerför kinderna.
Jag bad honom sluta, jag sa att jag skulle göra vad som helst.
Han bara skrattade. Han njöt verkligen.

Skrik lite högre, det är ändå ingen som kan höra dig, viskade han i mitt öra.

Det är det sista jag kommer ihåg.

Det är mörkt och kallt. Jag ser en ryggtavla som går bort från mig.
Jag är mitt ute i ingenstans.
Jag hör en bil starta, sedan blir allt tyst.

Annons

The photo has no tags

Marielle Berntzen Mon 5 Sep 2011 13:39

har du skrivit den? Har det hänt dig? Finns här för dig och jag började gråta när jag läste den så jävla hemsk :(

Marielle Berntzen Mon 5 Sep 2011 19:28

älskar dig fruuuw! Du är min bästa del!

2 comments on this photo

June 2013