February
Wednesday 13 August 2008 photo 1/1
|
Jag satt under en bro,
där det inte fanns någonting annat att skrika än
EPIC FAIL!
Storslaget misslyckande.
Ungefär.
Det var i närheten av
förorenat vatten
Så väldigt lockande att
dricka.
Ungefär.
Snart.
Snart.
Snart.
Sker nog förändringen.
Snart så.
Visst klaffar hjärtslagen som de alltid gjort, men numera är det mest på vana. Jag tänker inte längre på att andas om nätterna. Jag hör tickandet omkring mig ändå. Omöjligt att undgå. Omöjligt att bortse ifrån. Att desto mer det läcker ut ur mig, desto krampaktigare slår hjärtat.
Ifrågasätt mig? Förändringen jag lovar är lika säker som regnet de utlovar på tv. Nu mera är jag kvinnan i hatt. Hon som döljer sitt ansikte i skuggor. Avhakad nacke, utslitna käkben. Ett ord till och du är död. Ett enda ord till och du får gå. Kanske att det blir ett hoppfullt slut.
För det är inte jag som är huvudpersonen. Långt ifrån det. Jag är en av dem som dör då ett tåg sprängs utan anledning. En av dem som försvinner i ett kaos efter att en bro gått sönder. Hon som förorenade vattnet med sin döda kropp som aldrig hittades men heller aldrig letades efter. Den som väljs bort då rollerna ska sättas.
Som en misslyckad smygreklam. För vatten lanserat av ett allt för stort företag. Som spred virus efter virus ut till människorna. Utan att vi märkte någonting. Förens våra datorer kraschade och vägrade starta. Aldrig mer. För som allt annat glömdes det bort och försvann. Här under bron blåser det i tjugonio meter per sekund.
Känner du det? Ljug inte för mig. Det krälar larver på insidan som ruttnar bort samtidigt som de äter.
Tuggar.
Sväljer.
Ruttnar. En omöjlig cirkel. Ser du det? Ljug inte för mig. Hur skulle du kunna se vad jag drömmer? De har nått upp till hjärnan. Jag känner inget längre. De har förstört nervtrådarnas kopplingar. Mittpunkten är borta. Det rinner döda larver ut ur min mun. Samtidigt som jag
(tuggar.
Sväljer.)
Skriker.
EPIC FAIL!
Storslaget misslyckande.
Ungefär.
Anna Friberg
där det inte fanns någonting annat att skrika än
EPIC FAIL!
Storslaget misslyckande.
Ungefär.
Det var i närheten av
förorenat vatten
Så väldigt lockande att
dricka.
Ungefär.
Snart.
Snart.
Snart.
Sker nog förändringen.
Snart så.
Visst klaffar hjärtslagen som de alltid gjort, men numera är det mest på vana. Jag tänker inte längre på att andas om nätterna. Jag hör tickandet omkring mig ändå. Omöjligt att undgå. Omöjligt att bortse ifrån. Att desto mer det läcker ut ur mig, desto krampaktigare slår hjärtat.
Ifrågasätt mig? Förändringen jag lovar är lika säker som regnet de utlovar på tv. Nu mera är jag kvinnan i hatt. Hon som döljer sitt ansikte i skuggor. Avhakad nacke, utslitna käkben. Ett ord till och du är död. Ett enda ord till och du får gå. Kanske att det blir ett hoppfullt slut.
Tuggar.
Sväljer.
Ruttnar. En omöjlig cirkel. Ser du det? Ljug inte för mig. Hur skulle du kunna se vad jag drömmer? De har nått upp till hjärnan. Jag känner inget längre. De har förstört nervtrådarnas kopplingar. Mittpunkten är borta. Det rinner döda larver ut ur min mun. Samtidigt som jag
(tuggar.
Sväljer.)
Skriker.
EPIC FAIL!
Storslaget misslyckande.
Ungefär.
Comment the photo
Oj, wow, det var verkligen.... PANGträffande! Väldigt skarpt. Väldigt bra! Snygga bilder tar du / gör du också ^^,
*gifter mig med dig* damdamdamdaaam (8)
O.O tack så mycket
Heliga shiet!
Tack så mycket ^.^
Detta va RIKTIGT brah (:
fint fint fint :)<3
22 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/mscumberdale/253342612/
Visa toppen
Show footer