February
Friday 10 October 2008 photo 1/1
|
Längesen det var en så lång text. Förlåt. Och denna är inte mycket att komma med, men säg gärna vad ni tycker.
(http://www.youtube.com/watch?v=LfjD-DQ5REk&feature=related)
Ok, det skakar. Dina ord ekar. Oskyldigt. I mitt huvud finns du skyldig, min vän. Spårvagnen jagas av mörkret. Fast det finns redan här inne, på insidan. Det är något ni glömt. (du är skyldig min vän, till dagens olycka) Det lär sluta som vanligt.
Bortglömt med inslag av kaos.
Två. Du finns skyldig. Det var ditt fel. Om du bara var någon annan. (jag måste bort) Härifrån. Jag klöser hellre ut mina ögon än ser er tillsammans. Jag dör hellre än att höra er skratta. (och inget förändras, det är samma skit varje dag)
Utan undantag.
Morgondag. Vissa tror på lyckan. Jag hör inte till. Inte till vissa. Jag hör inte till. Och har ingenstans att ta vägen. För jag finns inte. Står på tredje trappsteget. Inför en avgrund full av synd. Hemska ting har begåtts.
Jag föredrar en död man.
Genom att hata dig kan jag inte leva. Genom att leva kan jag inte heller hata dig. (det står still) Och det blir mörkt. Men inget kan vara för evigt, min vän, det var inte ditt fel. (det var alltid jag som skakade) Min resa tar slut här.
Hon höll inte för trycket.
Från skriken. De högsta ohörbara. Inuti. De skrik som kommer från mig själv. De som driver mig till vansinne innan jag hinner öppna munnen. Hinner knappt slå händerna över öronen för att stänga ute ljudet. Hinner inte inse att de kommer inifrån. Innan det tar slut. (för jag orkar inte ta mig igenom detta igen)
MEN VI MÅSTE
(stå upp för vem vi är) ligga ned och bli sparkade tills det tar slut. Sluta. Sluta nu. Sluta. Det är jag som sparkar samtidigt som jag ligger ned. Sparkar mot huvudet på personen som gråter mot slitet svart asfalt. Det tar aldrig slut. Sluta. Sluta nu. Sluta.
Bortglömt med inslag av kaos.
Två. Du finns skyldig. Det var ditt fel. Om du bara var någon annan. (jag måste bort) Härifrån. Jag klöser hellre ut mina ögon än ser er tillsammans. Jag dör hellre än att höra er skratta. (och inget förändras, det är samma skit varje dag)
Utan undantag.
Morgondag. Vissa tror på lyckan. Jag hör inte till. Inte till vissa. Jag hör inte till. Och har ingenstans att ta vägen. För jag finns inte. Står på tredje trappsteget. Inför en avgrund full av synd. Hemska ting har begåtts.
Jag föredrar en död man.
Genom att hata dig kan jag inte leva. Genom att leva kan jag inte heller hata dig. (det står still) Och det blir mörkt. Men inget kan vara för evigt, min vän, det var inte ditt fel. (det var alltid jag som skakade) Min resa tar slut här.
Hon höll inte för trycket.
Från skriken. De högsta ohörbara. Inuti. De skrik som kommer från mig själv. De som driver mig till vansinne innan jag hinner öppna munnen. Hinner knappt slå händerna över öronen för att stänga ute ljudet. Hinner inte inse att de kommer inifrån. Innan det tar slut. (för jag orkar inte ta mig igenom detta igen)
MEN VI MÅSTE
(stå upp för vem vi är) ligga ned och bli sparkade tills det tar slut. Sluta. Sluta nu. Sluta. Det är jag som sparkar samtidigt som jag ligger ned. Sparkar mot huvudet på personen som gråter mot slitet svart asfalt. Det tar aldrig slut. Sluta. Sluta nu. Sluta.
Comment the photo
Och tack min dam. det värmer in i själen att höra sånt <3
och tack, young one =)
har du någonsin funderat på teater?
fast jag har inte läst så mycket av shakespeare. borde kanske göra det..
Tror du mina texter skulle kunna bli teater? jag tror de flesta saknar en röd tråd för det :/ men det hade varit coolt.
Jag gillar regn bättre. Och jag hatar kärlek. Den kan ta sig hårt någonstans där solfaen inte lyser -.- och detta blev ett jättekonstigt svar, antar jag. Men tack du <3
jag vet inte om texten, jag gillar den inte riktigt. Vet inte riktigt varför jag la upp den här heller -.- kanske borde ta bort den.
20 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/mscumberdale/278159862/
Visa toppen
Show footer