Sunday 6 December 2009 photo 1/2
|
Vet ni..att ni inte kan rädda mig vad ni än gör...
Jag kommer alltid att vara skruvad..
Ni kanske inte förstår mig, men den värld ni lever i är inte den värld jag ser..
Jag ÄR skruvad..
Ut och in, bak och fram, upp och ner..
Det är bara så...
När jag borde vara glad så är jag ledsen, när jag borde vara ledsen så är jag glad...
När det gör ont mår jag bra..
när jag mår bra så saknar jag smärtan..
Jag känner mig själv och ingen kan ändra på mig..
Men jag mår bra...låt mig bara samla ihop pusselbitarna..
Jag kommer alltid att vara den personen..
och jag har inte fattat det förr men,
den anledningen att ni håller er borta från mig kanske är för att jag faktiskt lyssnar...
Att jag faktiskt inte är som alla andra..
Om man kan vara så verklig att det blir övernaturligt så förstår jag om ni håller er borta från mig...
Jag säger inte att ni ska lämna mig..
Men jag ger er ett val att göra det som ni mår bäst av..
Ingen behöver vara min stötte sten,
för jag ligger redan på marken..
Men jag är glad där jag är..
Jag mår bra, det är min natur..
Jag behöver inget mer än att känna den brännande smärtan när någon rör min kalla hud..
Det är bara som att känna sitt hjärta slå ett extra slag för den man älskar..
Och det gör jag, innerst inne..
Men ingen är som jag..
Och ingen kan ändra på det..
Men ni kan hjälpa mig att orka lyfta bliken över marken och se att det finns människor som står högre än mig..
Att det finns en normal lycka där nån stans..
Det är att veta att ni är i säkerhet..
Det är bara jag..
Ingen är med mig..
Men jag mår bra..
Det är bara min natur..
Det finns ingen gräns..
Bara en botten..
Men den duger bra som stöd igenom kalla nätter..
För då känner jag att jag lever..
Det är i min natur..
Och jag mår bra..
För det finns en plats som alltid är magisk..
Och det är världen igenom mina ögon..
Jag kommer alltid att vara skruvad..
Ni kanske inte förstår mig, men den värld ni lever i är inte den värld jag ser..
Jag ÄR skruvad..
Ut och in, bak och fram, upp och ner..
Det är bara så...
När jag borde vara glad så är jag ledsen, när jag borde vara ledsen så är jag glad...
När det gör ont mår jag bra..
när jag mår bra så saknar jag smärtan..
Jag känner mig själv och ingen kan ändra på mig..
Men jag mår bra...låt mig bara samla ihop pusselbitarna..
Jag kommer alltid att vara den personen..
och jag har inte fattat det förr men,
den anledningen att ni håller er borta från mig kanske är för att jag faktiskt lyssnar...
Att jag faktiskt inte är som alla andra..
Om man kan vara så verklig att det blir övernaturligt så förstår jag om ni håller er borta från mig...
Jag säger inte att ni ska lämna mig..
Men jag ger er ett val att göra det som ni mår bäst av..
Ingen behöver vara min stötte sten,
för jag ligger redan på marken..
Men jag är glad där jag är..
Jag mår bra, det är min natur..
Jag behöver inget mer än att känna den brännande smärtan när någon rör min kalla hud..
Det är bara som att känna sitt hjärta slå ett extra slag för den man älskar..
Och det gör jag, innerst inne..
Men ingen är som jag..
Och ingen kan ändra på det..
Men ni kan hjälpa mig att orka lyfta bliken över marken och se att det finns människor som står högre än mig..
Att det finns en normal lycka där nån stans..
Det är att veta att ni är i säkerhet..
Det är bara jag..
Ingen är med mig..
Men jag mår bra..
Det är bara min natur..
Det finns ingen gräns..
Bara en botten..
Men den duger bra som stöd igenom kalla nätter..
För då känner jag att jag lever..
Det är i min natur..
Och jag mår bra..
För det finns en plats som alltid är magisk..
Och det är världen igenom mina ögon..