February
Friday 17 August 2012 photo 14/14
|
Change
Att orka ta sig upp ur sängen och ta sig till skolan med den där klumpen i magen. Att man redan då vet vad som kommer att hända. Ta det där steget in i korridoren och veta att de äldre kommer att kommentera mitt utseende. Veta att jag alltid kommer vara sist ut från korridoren för man inte kan knyta skorna och för att jag är för tjock för att orka springa. Hemsk smärta inombords.
Det är skillnad att stå i centrum och att stå i centrum.
Jag var inte som alla andra. Kort, tjock och ful.
Orden kom från olika håll varje dag.
Jag orkade inte. Jag fick alltid ett nej. Ville bara att dagarna skulle ta slut så jag fick åka hem och krypa ner i ett hörn och bara gömma mig. Jag ville inte att någon skulle se mig så här. Jag mådde verkligen inte bra över att höra att jag bara gör fel hela tiden. Jag vågade inte ta dem där stegen in i klassrummet efter en rast för jag var rädd att någonskulle slänga ur sig en hemsk kommentar som fick mig att gråta.
Jag vågade inte gå tillbaka in. Där stod jag tillsammans med en i klassen som var nästan som jag. Jag ville inte visa mig svag, men vad gör man när man är tio år gammal? Man har inte så mycket känslor nu, men jag orkade inte visa mig svag inför klassen.
Jag ville inte visa mina känslor för varken lärare eller rektorn som inte brydde sig. De gjorde ingenting åt det. Mammas möten med rektorn gjorde inte saken bättre. De gjorde ingenting åt det. Killen som var värst i klassen fick byta klass. Men det hjälpte inte. Jag trodde jag hade fler vänner än vad jag hade. Det räckte att man vände ryggen till så fick man höra något. Jag fick skiten för något jag inte hade gjort. De tog ut sin ilska på den fula i klassen. Det kändes verkligen som om det var så. Om det hade hänt dem något så gav de mig skiten. Vilket jag egentligen inte accepterade, men jag kunde ingenting göra.
Att komma till skolan och det första som händer är att bli jagad av sex personer som läst något ur mitt block dagen därpå. De jagade mig runt skolan, in i skogen, överallt, sen kom de från två håll, bakom mig och framför mig. Där stod jag, i skogen, precis fått skäll av mina klasskompisar. Ett hugg i hjärtat. De var inte mina vänner, jag bara antog det.
Ingen på skolan insåg varför jag mådde så dåligt, möten var och varannan dag. Mobbing på nätet. Rektorn gjorde ingenting åt det, mina allergier var svåra och dem tog de inte på allvar, varken jag eller resten av min familj kunde inte förstå varför det skulle vara så svårt. Men de förstod inte. Jag var sjuk varje dag. Det fick mig att inte orka gå till skolan. Jag gav upp. Jag orkade inte även om jag var så liten.
Man ska inte behöva bli omringad av killarna i klassen för man råkat gå förbi killarnas omklädningsdörr i idrottssalen när den vart öppen. Bli omringad och mulad, få ta så mycket skit. "Du tittade in i killarnas omklädningsrum och såg *** i handduk och du bara stod där". Jag hann inte förklara mig innan jag hade snö i hela ansiktet.
Jag tycker inte jag fick den hjälpen jag behövde för att komma ur det här. Det blev så grovt tillslut. Skolan var ett rent helvete för mig. Klassen var ett helvete + att behöva byta lärare gjorde inte saken bättre. Höra ord både från klassen och ifrån de äldre gjorde det inte heller bättre. Jag blev glad varje gång det blev lov så jag slapp den klumpen i magen jag hade varje dag jag gick till skolan. När jag kom hem så gick jag och lade mig i soffan och grät och sov i flera timmar för jag ville egentligen bara bort.
Jag tog mig egentligen inte ur det här. Jag slutade sexan och började på Daltorpskolan, fick nya vänner och det blev en jättestor skillnad. Både personal, omgivning och rektorer. Jag klarade mig igenom ett par helvetes år genom stödet från min familj, även dem hade det svårt eftersom det inte fungerade. Men jag klarade mig till 7:an. Där fick jag en helt annan miljö. Jag klarade tre år där också. Det gäller bara att kämpa. Ingen idé att ge upp när man väl har påbörjat något.
puss till er som orkade läsa!<3
Annons
Anonymous
Fri 17 Aug 2012 22:58
Himla "stark" text ! Härligt o läsa att du lyckades ta dej igenom det ....! :] o att de är bättre nu !:D
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/mullig-modell/508736613/
Visa toppen
Show footer