Tuesday 23 April 2013 photo 2/15
|
Jag orkar verkligen inte mer.
sömnlösa nätter p.g.a gråt.
failar i skolan för jag orkar inte ett skit längre.
saknaden av dig blir större. vi skulle haft 7 månader för 2 dagar sen.
och jag vet att utan mig är livet precis som vanligt för dig, men hela min värld blev rubbad.
det har gått 7 veckor och jag har börjat inse att du kommer inte tillbaka till mig.
och det gör bara saknaden av dig större. jag påminns om dig vart jag än är. i skolan då jag brukade åka till dig, i mitt eget rum där vi brukade sitta och spela tillsammans, eller kolla på film och mysa, vardagsrummet där vi brukade sitta och äta och du och mamma småmobba mig lite.
eller i min brors rum , ni var så jävla bra vänner.
allting påminner verkligen om dig. och jag försöker få bort minnena. har gett din tröja och ditt GTA till min kompis under tiden och när jag känner mig redo kan du få tillbaka spelet vilket du själv vet.
men jag stör mig på att jag saknar dig, att jag inte kan hålla tillbaka tårarna för jag hör sin otroligt mjuka röst som alltid kunde lugna mig. eller jag känner en inbillning av att du ligger bakom mig och håller om mig, kysser mig eller drar handen genom mitt hår. men du är aldrig där när jag försöker göra detsamma.
ensamheten gör något så otroligt ont. min ensamma säng på helgerna där bara jag är. men som du egentligen borde vara i oxå :(
jag saknar dig så otroligt mycket :( och det gör så jävla ont att vara utan dig.
slänger upp en 2 år gammal dikt jag skrev oxå.
som en regndroppe från himlen fort faller ner
det är som den kärlek som jag inte vill tro på mer
tar lång tid på sig att komma, men så snabbt att gå
och ännu en gång sitter jag här ensam men smärtan då
är smärta det som vi bara ska känna i livet?
eller tar jag just nu allting för givet...
men nu kommer jag inte på något mer att skriva
för det är dags att våra minnen riva...
som en regndroppe från himlen fort faller ner
det är som den kärlek som jag inte vill tro på mer
tar lång tid på sig att komma, men så snabbt att gå
och ännu en gång sitter jag här ensam men smärtan då
är smärta det som vi bara ska känna i livet?
eller tar jag just nu allting för givet...
men nu kommer jag inte på något mer att skriva
för det är dags att våra minnen riva...
Annons
Maginneholl
Tue 23 Apr 2013 08:19
Något du behöver se upp för nu är att träffa någon ny. Kan lätt bli så att man väldigt gärna vill det för att slippa vara ensam, dock så är det inte ofta det leder så långt. Du behöver bli klar med detta först, vilket kan ta tid.
Maginneholl
Tue 23 Apr 2013 13:28
Då gäller det bara att verkligen visa att man inte är intresserad. Säga precis så man tycker. Sen om de inte ger sig ändå får man helt enkelt ge upp kontakten med dem.
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/mullig-modell/514036074/