igår träffade jag Marie (: Lollo i underlandet Den femåriga Lollo såg ut som en docka, hon hade gjort det till den dag hon fyllde tio, den dagen föll hon ned från ett träd och slog i sitt knä. Det har inget med att hon slutade se ut som en docka att göra, nej, det fanns ingen riktig anledning till det, det docklika intrycket försvann bara och hon fortsatte vara lika söt, även om hon inte var docklik längre. Tillbaka till den lilla Lollo, hon skrek. När hon hade slutat skrika fick hon någonting i blicken, någonting ondskefullt och fyllt av hat. Stora Lollo, hon som hade fallit genom hålet, började skratta. Hon visste precis vad som skulle hända, de borde simma över lagunen, gömma sig under vattnet och helst försvinna från denna värld. Det var inget vanligt ljud, inget som någon var van vid, ingenting som kan jämföras med detta, det var det mest intensiva och genomskärande ljud som någon någonsin hört eller kunnat föreställa sig. Rii vaknade plötsligt upp, hoppade (snarare svävade, han hade inga ben, inte ens tassar) uppåt mot den lilla dockliknande flickan och proppade in sitt fluff i hennes mun. Den femåriga Lollo blev överraskad och svimmade. Under tiden hon låg avsvimmad på marken kravlade sig Rii ut ur lilla Lollos mun och drog med sig den stora Lollo runt stranden, bort mot en flotte och de flöt iväg ut på det stora vattnet iväg från land. Lollo fick en eller två tårar i ögat när hon såg landet avteckna sig som ett smalt, svart streck längs horisonten i solnedgången.

Hon är faktiskt JÄVLIGT bra på att fota...