August
Thursday 10 July 2008 photo 1/1
|
Obs, följande text blottar mina känslor. Läs inte om ni inte vill veta hur jag mår.
Jag känner mig så värdelös jämt.
Folk tycker inte om mig. Jag har sjukt dålig humor och folk orkar inte prata med mig för att jag aldrig kan säga nåt vettigt tillbaka. Människor som har börjat prata med mig och börjat bekanta sig med mig, slutar jämt med det förr eller senare.
Det är synd om dem som måste stå ut med mig varje dag... På jobbet, på internet, överallt. De kan inte fly, för jag är där hela tiden. Det spelar ingen roll om jag försöker vara tyst, för det kan jag inte. Jag måste alltid säga något förr eller senare. Jag klarar inte av att vara den tysta personen. Men så fort jag öppnar munnen får man stirrande blickar eller vibbar av att folk tycker det är jobbigt att jag är där.
Hela min personlighet är helt fel. Det spelar ingen roll hur jag än försöker, inget förändras och folk tycker fortfarande lika illa om mig... på jobbet, på internet, överallt.
Jag vill bara ligga i sängen och sova egentligen. Jag vill inte jobba, jag vill inte träffa människor. Jag vill bara vara hemma, i fred från alla äckliga människor som får mig att må så dåligt över mig själv. Men jag måste jobba, jag måste träffa människor....
Jag är aldrig långt ifrån gråten, den sitter runt hörnet och väntar. Minsta lilla ord skulle kunna få den att springa fram från sitt hörn. När som helst, var som helst. Det är jobbigt.
Jag känner mig så värdelös jämt.
Folk tycker inte om mig. Jag har sjukt dålig humor och folk orkar inte prata med mig för att jag aldrig kan säga nåt vettigt tillbaka. Människor som har börjat prata med mig och börjat bekanta sig med mig, slutar jämt med det förr eller senare.
Det är synd om dem som måste stå ut med mig varje dag... På jobbet, på internet, överallt. De kan inte fly, för jag är där hela tiden. Det spelar ingen roll om jag försöker vara tyst, för det kan jag inte. Jag måste alltid säga något förr eller senare. Jag klarar inte av att vara den tysta personen. Men så fort jag öppnar munnen får man stirrande blickar eller vibbar av att folk tycker det är jobbigt att jag är där.
Hela min personlighet är helt fel. Det spelar ingen roll hur jag än försöker, inget förändras och folk tycker fortfarande lika illa om mig... på jobbet, på internet, överallt.
Jag vill bara ligga i sängen och sova egentligen. Jag vill inte jobba, jag vill inte träffa människor. Jag vill bara vara hemma, i fred från alla äckliga människor som får mig att må så dåligt över mig själv. Men jag måste jobba, jag måste träffa människor....
Jag är aldrig långt ifrån gråten, den sitter runt hörnet och väntar. Minsta lilla ord skulle kunna få den att springa fram från sitt hörn. När som helst, var som helst. Det är jobbigt.
(För att inte göra dig besviken senare, så kan jag ju säga nu att jag jobbar alla vardagar och knappt orkar göra något när jag kommit hem vid 17.30 (vissa veckor senare till och med). Så om vi ska fika får det bli någon helg när jag inte har andra planer! Så att du vet det!)
25 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/mushmushi/236408531/
Visa toppen
Show footer