May
Tuesday 24 February 2009 photo 1/1
|
fem månader
vet inte riktigt vad jag ska skriva egentligen .. så mycket tankar men få som går att
beskriva .. Det är fortfarande en hemsk mardröm som jag bara går och väntar på att
få vakna upp ur. Datumet 4 april 2008, du är efter fjärde besöket på sjukuset i Mora
i Falun för en närmare titt på din "virusinfektion". Jag kommer hem och du står med mormor och morfar på altan och väntar in mig .. Nånting känns inte riktigt rätt
och jag frågar hur det gått. Tystnad .... tystnaden skrämmer mig och inte minst orden
som följde "det gick inge bra" .. "dom sa att jag har cancer"
PANG! var det nån som sköt mig i huvudet!? vad hände, varför ? inte DU! .. jag visste inte
om jag skulle slå till dig, sånt skojar man inte om! "nej, det är inte sant?" fick jag fram
i hopp om att få till svar att du skojade .. Tystnad ... tomhet.
Tiden sedan dess är den värsta i hela mitt liv .. hur kan det någonsin bli värre? många
minnen har jag länge försökt förtränga men till ingen nytta, fortfarande vaknar jag upp
på nätterna med dom hemska bilderna i huvudet som jagar mig genom mina drömmar ..
Till en början fanns hoppet där och fighting glöden var det inget fel på, men när man
tappar hoppet så är det kört! .. Länge höll du ut och du är den starkaste jag någonsin fått
chansen att träffa och växa upp med.
Nu sitter jag här igen .. på DIN stol och lyssnar på DIN musik och gråter till DITT minne ..
alla dina saker, alla minnen, allt vi delat tillsammans .. allt som finns kvar är minnen.
Jag vet inte när jag ska lära mig att sluta vänta, för du kommer inte tillbaka! hur mycket
jag än vill och hur mycket jag än gråter. allt som finns kvar är minnen men det räcker ju
inte! det är DIG jag vill ha hos mig. det är ju DU som är min trygghet och har alltid varit.
Vem ska jag nu vända mig till när du inte längre finns hos mig som du ALLTID gjort?
Jag vet inte .. jag vet inte alls längre ..
Jag minns att jag frågade dig när jag var fyra år efter lång tid av oro vad som händer när
man dör, och du svarade "jag vet inte malin, jag har ju aldrig dött" .. dagar gick och till sist
sa jag till dig "mamma mamma nu vet jag .. man dör när man SKA dö". Jag brukar fundera på
det där. nu skulle jag vilja säga till dig "mamma mamma, jag hade fel" ... för vad är det
för mening ? INGEN ALLS! du har lämnat en tomhet här hos oss så stor att allt annat blir
meningslöst.
Det sista jag vill göra är att klaga, men ibland är det svårt. riktigt svårt ..
och det blir inte bättre, det känns inte lättare, jag saknar dig inte mindre .. varje dag är
densamma och jag tänker på dig helatiden!
-" du och jag malin, vi ska klara det tillsammans och om ett år kommer vi skratta åt alltihopa"
så sa du till mig när jag hade det jobbigt. det är tre år sedan och fortfarande ekar de orden
lika starkt i mitt huvud. Om jag bara visste hur framtiden skulle se ut .. vilka skit- problem
jag hade .. men det är försent nu. Nu är det jag, men var är DU när jag behöver dig ?
orättvist! det är bara så himla orättvist ..
jag skulle vilja skrika! skrika tills rösten tar slut och springa tills vägen tar slut!
jag skulle göra vad som helst för att få dig tillbaka, bara för att få drunkna i dina armar.
Men jag är glad, så himla glad att jag fick växa upp med dig och älska dig den tiden du
var med oss. Utan dig skulle jag inte sitta här. jag saknar dig och älskar dig av hela mitt hjärta och jag är så stolt att få vara just din dotter!
hoppas vi ses snart
jag älskar dig mamma
Y
vet inte riktigt vad jag ska skriva egentligen .. så mycket tankar men få som går att
beskriva .. Det är fortfarande en hemsk mardröm som jag bara går och väntar på att
få vakna upp ur. Datumet 4 april 2008, du är efter fjärde besöket på sjukuset i Mora
i Falun för en närmare titt på din "virusinfektion". Jag kommer hem och du står med mormor och morfar på altan och väntar in mig .. Nånting känns inte riktigt rätt
och jag frågar hur det gått. Tystnad .... tystnaden skrämmer mig och inte minst orden
som följde "det gick inge bra" .. "dom sa att jag har cancer"
PANG! var det nån som sköt mig i huvudet!? vad hände, varför ? inte DU! .. jag visste inte
om jag skulle slå till dig, sånt skojar man inte om! "nej, det är inte sant?" fick jag fram
i hopp om att få till svar att du skojade .. Tystnad ... tomhet.
Tiden sedan dess är den värsta i hela mitt liv .. hur kan det någonsin bli värre? många
minnen har jag länge försökt förtränga men till ingen nytta, fortfarande vaknar jag upp
på nätterna med dom hemska bilderna i huvudet som jagar mig genom mina drömmar ..
Till en början fanns hoppet där och fighting glöden var det inget fel på, men när man
tappar hoppet så är det kört! .. Länge höll du ut och du är den starkaste jag någonsin fått
chansen att träffa och växa upp med.
Nu sitter jag här igen .. på DIN stol och lyssnar på DIN musik och gråter till DITT minne ..
alla dina saker, alla minnen, allt vi delat tillsammans .. allt som finns kvar är minnen.
Jag vet inte när jag ska lära mig att sluta vänta, för du kommer inte tillbaka! hur mycket
jag än vill och hur mycket jag än gråter. allt som finns kvar är minnen men det räcker ju
inte! det är DIG jag vill ha hos mig. det är ju DU som är min trygghet och har alltid varit.
Vem ska jag nu vända mig till när du inte längre finns hos mig som du ALLTID gjort?
Jag vet inte .. jag vet inte alls längre ..
Jag minns att jag frågade dig när jag var fyra år efter lång tid av oro vad som händer när
man dör, och du svarade "jag vet inte malin, jag har ju aldrig dött" .. dagar gick och till sist
sa jag till dig "mamma mamma nu vet jag .. man dör när man SKA dö". Jag brukar fundera på
det där. nu skulle jag vilja säga till dig "mamma mamma, jag hade fel" ... för vad är det
för mening ? INGEN ALLS! du har lämnat en tomhet här hos oss så stor att allt annat blir
meningslöst.
Det sista jag vill göra är att klaga, men ibland är det svårt. riktigt svårt ..
och det blir inte bättre, det känns inte lättare, jag saknar dig inte mindre .. varje dag är
densamma och jag tänker på dig helatiden!
-" du och jag malin, vi ska klara det tillsammans och om ett år kommer vi skratta åt alltihopa"
så sa du till mig när jag hade det jobbigt. det är tre år sedan och fortfarande ekar de orden
lika starkt i mitt huvud. Om jag bara visste hur framtiden skulle se ut .. vilka skit- problem
jag hade .. men det är försent nu. Nu är det jag, men var är DU när jag behöver dig ?
orättvist! det är bara så himla orättvist ..
jag skulle vilja skrika! skrika tills rösten tar slut och springa tills vägen tar slut!
jag skulle göra vad som helst för att få dig tillbaka, bara för att få drunkna i dina armar.
Men jag är glad, så himla glad att jag fick växa upp med dig och älska dig den tiden du
var med oss. Utan dig skulle jag inte sitta här. jag saknar dig och älskar dig av hela mitt hjärta och jag är så stolt att få vara just din dotter!
hoppas vi ses snart
jag älskar dig mamma
Y
Comment the photo
jag kan inte mer än att beundra dig
tjejen, <3
Jag saknar dig <3 Malin <3
det ser ut som du är en stark tjej, du klarar detta. <3
Jag blev tårögd av din text, du är stark som står kvar <3
<3
jag vet hur det är att förlora någon nära, det är som att något bara slits bort från en och det gör ont.
Du är stark Malin, grymt fint skrivet!
<3
sjukt fint skrivet.
tänker på dig malin..
<3
124 comments on this photo Show all comments »
Directlink:
http://dayviews.com/mwes/336191843/
Visa toppen
Show footer