May
Monday 21 December 2009 photo 1/1
|
snart är det jul och gemenskapen med nära och
kära blir en ren självklarhet!
julen har alltid varit en av mina favorit-tider på året.
Men precis som med allt annat så är livet i ständig
förändring(vilket inte alltid är en positiv sak)
jag känner bara att högtiderna blir meningslösa försök
till lycka. Högtider och speciella dagar blir extra jobbiga
när du inte längre finns hos oss. Du brukade ju ALLTID
vara med. jag brukade se fram emot de speciella dagarna
med stor förväntan och glädje, men nu är det ett stort
sår i mig som spricker upp och lämnar mig i stora smärtor
under högtids-dagarna av längtan efter dig.
Livet är orättvist och det är någonting vi alla får lov att lära
oss leva med.
Ibland spelar det ingen roll hur mycket man vill..
jag försöker intala mig att det finns en anledning
till varför du lämnade oss för en finare plats som
himlen. jag tänker tillbaka på den tiden vi fick
tillsammans och jag kommer aldrig kunna sluta
gräma mig för allt vi aldrig hann uppleva tillsammans.
Jag trodde aldrig att ensamheten kunde kännas så
ensamt, och hur mycket jag försökte förbereda mig
för vårat farväl så kunde jag aldrig någonsin föreställa
mig hur stor plats i mitt hjärta du hade! och hur stor
del av det du tog med dig ner i graven..
jag tror och hoppas att du har det bättre där du befinner
dig nu. Alldeles för ofta hopas jag att jag kunde få vara hos
dig. Att jag fick komma hem.. för "hemma" är hos dig.
överallt annars känner jag mig bara vilse och rädd.
Hur mycket vi än försöker hålla
fast vid änglarna så har de en stor plats att fylla i himelriket
och vi får helt enkelt glädjas åt den värme och kärlek vi hinner
få av dem innan de måste ge sig av..
Jag vet att du gjorde ditt bästa för att stanna kvar hos oss!
och jag är förstummad över hur länge du stod ut. Men mamma,
jag önskar du kunde komma tillbaka, bara för ett litet tag så
jag kunde få ge dig en stor kram, gråta en kärlekstår över din
axel, och få förklara hur mycket jag älskar dig och uppskattar
allt du någonsin gav mig.
Jag kan bara hoppas med
hela mitt hjärta att det inte var jag som tog din ork, ditt hopp och
ditt liv! Men jag vet att det tyvärr är någonting som jag kommer få bära
med mig hela livet ut utan att få ett svar på..
Tack för att du var min mamma!
jag saknar dig
kära blir en ren självklarhet!
julen har alltid varit en av mina favorit-tider på året.
Men precis som med allt annat så är livet i ständig
förändring(vilket inte alltid är en positiv sak)
jag känner bara att högtiderna blir meningslösa försök
till lycka. Högtider och speciella dagar blir extra jobbiga
när du inte längre finns hos oss. Du brukade ju ALLTID
vara med. jag brukade se fram emot de speciella dagarna
med stor förväntan och glädje, men nu är det ett stort
sår i mig som spricker upp och lämnar mig i stora smärtor
under högtids-dagarna av längtan efter dig.
Livet är orättvist och det är någonting vi alla får lov att lära
oss leva med.
Ibland spelar det ingen roll hur mycket man vill..
jag försöker intala mig att det finns en anledning
till varför du lämnade oss för en finare plats som
himlen. jag tänker tillbaka på den tiden vi fick
tillsammans och jag kommer aldrig kunna sluta
gräma mig för allt vi aldrig hann uppleva tillsammans.
Jag trodde aldrig att ensamheten kunde kännas så
ensamt, och hur mycket jag försökte förbereda mig
för vårat farväl så kunde jag aldrig någonsin föreställa
mig hur stor plats i mitt hjärta du hade! och hur stor
del av det du tog med dig ner i graven..
jag tror och hoppas att du har det bättre där du befinner
dig nu. Alldeles för ofta hopas jag att jag kunde få vara hos
dig. Att jag fick komma hem.. för "hemma" är hos dig.
överallt annars känner jag mig bara vilse och rädd.
fast vid änglarna så har de en stor plats att fylla i himelriket
och vi får helt enkelt glädjas åt den värme och kärlek vi hinner
få av dem innan de måste ge sig av..
Jag vet att du gjorde ditt bästa för att stanna kvar hos oss!
och jag är förstummad över hur länge du stod ut. Men mamma,
jag önskar du kunde komma tillbaka, bara för ett litet tag så
jag kunde få ge dig en stor kram, gråta en kärlekstår över din
axel, och få förklara hur mycket jag älskar dig och uppskattar
allt du någonsin gav mig.
Jag kan bara hoppas med
hela mitt hjärta att det inte var jag som tog din ork, ditt hopp och
ditt liv! Men jag vet att det tyvärr är någonting som jag kommer få bära
med mig hela livet ut utan att få ett svar på..
Tack för att du var min mamma!
jag saknar dig
Comment the photo
Ta hand om dig vännen! Finns här för dig.
28 comments on this photo Show all comments »
Directlink:
http://dayviews.com/mwes/431979801/
Visa toppen
Show footer