Monday 24 November 2008 photo 1/1
|
En gammal barndomskompis, som bokstavligt talat stannat kvar där (i barndomen alltså), ringde mig i eftermiddags. Hon lät andfådd på rösten och extremt exhalterad när hon utbrast: "My!! förfan, ser du inte att det är snö ute? Och vad brukar vi göra då?"
Svarade: "Gumman, det var minst sex år sedan vi gjorde snöänglar när det snöade ute"
Varpå hon förklarade att det minsann berodde på att det knappt har snöat alls de senaste sex åren och om det förmodan har gjort det iallafall så har det funnits någon pojkvän ivägen som tagit det nöjet ifrån oss.
Jag kunde riktigt se framför mig hur hon satt där, med thermobyxorna på plats och rödmosig i ansiktet. Telefonen förmodligen intryckt mellan axeln och örat medan hon med sina fria händer snörade på sig kängorna. Precis som förr.
Och jag lät mig övertalas.
Svarade: "Gumman, det var minst sex år sedan vi gjorde snöänglar när det snöade ute"
Varpå hon förklarade att det minsann berodde på att det knappt har snöat alls de senaste sex åren och om det förmodan har gjort det iallafall så har det funnits någon pojkvän ivägen som tagit det nöjet ifrån oss.
Jag kunde riktigt se framför mig hur hon satt där, med thermobyxorna på plats och rödmosig i ansiktet. Telefonen förmodligen intryckt mellan axeln och örat medan hon med sina fria händer snörade på sig kängorna. Precis som förr.
Och jag lät mig övertalas.