Monday 6 October 2008 photo 1/2
|
Jag sitter instängd jag känner hur smärtan börjar komma
jag försöker verkligen att dra mig ur skiten men det finns mer som jag ångrar
jag behöver ingen annan jag har mig själv
jag sitter ensam för det är något som gör mig rädd
jag vet inte vad det är som gör att jag känner såhär
men jag vågar inte blunda för då kmr all besvär
det känns verkligen, jag känner mig svag av att tänka
jag orkar inte längre vänta på att något ska hända
för jag har hoppats förlänge
jag orkar inte lägga tid på några av mina vänner
för dom har gjort mig svag
det är dom som har gjort att jag mår dåligt varje dag
jag kan inte ens beskriva hur smärtan den plågar
jag vill inte seja för mkt för jag är rädd att jag kmr såra
men sanningen ska ut eller hur
här kmr den för jag vill ha ett slut
ni som har kallat mig en äkta vän
varför gjorde ni så ? jag ville inte bli lurad igen
men jag är van jag har tatt skiten innan
jag har tatt smärtan som aldrig velat försvinna
den har suttit länge den har tagit på min kropp
jag har försökt så länge men det är något jag alldrig förstått
för jag försöker verkligen att låta allt gå av sig själv
men det blir inte bättre av att sitta uppe o gråta varje kväll
för man kmr ingenstans
men vad ska jag göra när jag inte har en chans
jag orkar inte längre jag har fått nog
jag har aldrig haft nån vid min sida som förstod
vad jag kände o vad jag känner nu
hur ska jag kunna beskriva när jag nt får ett slut
men jag försöker, jag gör mitt bästa
jag orkar nt längre med vänner som lämnar
men.....
det enda jag har velat säga hela tiden
är att vad som än händer så kmr jag alltid sitta i skiten !
jag försöker verkligen att dra mig ur skiten men det finns mer som jag ångrar
jag behöver ingen annan jag har mig själv
jag sitter ensam för det är något som gör mig rädd
jag vet inte vad det är som gör att jag känner såhär
men jag vågar inte blunda för då kmr all besvär
det känns verkligen, jag känner mig svag av att tänka
jag orkar inte längre vänta på att något ska hända
för jag har hoppats förlänge
jag orkar inte lägga tid på några av mina vänner
för dom har gjort mig svag
det är dom som har gjort att jag mår dåligt varje dag
jag kan inte ens beskriva hur smärtan den plågar
jag vill inte seja för mkt för jag är rädd att jag kmr såra
men sanningen ska ut eller hur
här kmr den för jag vill ha ett slut
ni som har kallat mig en äkta vän
varför gjorde ni så ? jag ville inte bli lurad igen
men jag är van jag har tatt skiten innan
jag har tatt smärtan som aldrig velat försvinna
den har suttit länge den har tagit på min kropp
jag har försökt så länge men det är något jag alldrig förstått
för jag försöker verkligen att låta allt gå av sig själv
men det blir inte bättre av att sitta uppe o gråta varje kväll
för man kmr ingenstans
men vad ska jag göra när jag inte har en chans
jag orkar inte längre jag har fått nog
jag har aldrig haft nån vid min sida som förstod
vad jag kände o vad jag känner nu
hur ska jag kunna beskriva när jag nt får ett slut
men jag försöker, jag gör mitt bästa
jag orkar nt längre med vänner som lämnar
men.....
det enda jag har velat säga hela tiden
är att vad som än händer så kmr jag alltid sitta i skiten !