Tuesday 18 December 2007 photo 1/1
|
Jag älskar dig så obetydligt mycket. Du är riktigt viktig i mitt liv och gör så mycket saker bra. Men ändå, så finns det alltid någon som är viktigare. När ingen annan är där, förutom jag så betyder jag. Men sen när du träffar andra som du träffar tack vare mig, så kan jag inte betyda mindre. Eller det kanske inte är rättvist, jag vet att jag alltid kommer betyda något för dig, för det är det du säger när jag undrar. Men aldrig kommer det vara lika mycket som dom andra. Och aldrig kommer jag vara den där speciella som du inte kan överleva utan. Jag mest finns där. Men varför? Varför ska man bara finnas där? För brydde du dig verkligen när det hände? Eller var du glad att få liten egen tid? Det kanske låter själviskt, men du berättar aldrig hur det riktigt ligger till. Jag skulle ge upp så mycket saker för dig. Men efter ett tag börjar jag undra. Eftersom folk som du knappt känner är mer värd din tid, och man bara står där. Jag tror verkligen inte att du vill såra, det skulle du aldrig vilja. Men att alltid få som ett slag. Är DET rättvist? Är DET bara något man ska ta och acceptera? Jag skulle aldrig någonsin vilja förlora dig, men på ett sätt känns det redan som allt är på väg att gå neråt. Och när det ska gå uppåt igen? När ska det gå uppåt igen? Och jag vill verkligen inte lägga det här på dig just nu eftersom du mår dåligt över annat. Men vad ska jag göra? För det värsta man kan göra är att inte bry sig ! För man vill inte alltid att allt annat ska komma före, eller vara viktigare. Fast det kanske är så det är meningen att det ska vara. Bara någon som står där..
Annons