Wednesday 1 April 2009 photo 1/1
|
<p style="margin: 0cm 0cm 10pt; text-align: justify;">Nu är min novell klar, läs om du orkar. Jag kan inte få bort alla koder som står heller...
Det oväntade<p style="margin: 0cm 0cm 10pt; text-align: justify;">Magen bara växer och växer, den borde spricka snart om inte den lilla filuren där inne kommer ut någon gång. Det är tur att det inte är lång tid kvar nu. Jag kontrollräknade precis och det stämmer, det är sju dagar kvar. De kommer bli de längsta, mest förväntansfulla och spännande sju dagarna i mitt liv. Det är inte helt klart säkert, krabaten kanske inte vill komma ut som planerat.<p style="margin: 0cm 0cm 10pt; text-align: justify;"> <p style="margin: 0cm 0cm 10pt; text-align: justify;">Plötsligt så hör jag en lätt knackning på dörren. Det påminner mig om när jag var liten, när man sitter framför granen och väntar på jultomten, och plötsligt får man höra den ljuvliga knackningen och man ser tomten som står i dörröppningen, med alla stora färgglada paket. Nu är detta inte tomten, det är den omtalande läkaren som står i dörröppningen med provresultaten. Det känns lika spännande nu som då. En varm känsla ploppar upp med en hastig fart och det känns som jag blir rosenröd om kinderna. Jag skakar på huvudet och medan jag vaknar upp bland mina drömmar och tankar så börjar den stilige läkaren komma närmare mot mig med sina långsamma lugna steg. Jag kan inte undvika att beundra hans blanka nästipp som blänker av solens strålar som trängt sig igenom gardinerna, och hans kastanjbruna hår som far åt alla olika håll på ett väldigt sexigt sätt. När han kommer fram måt mig så kan jag inte undvika att le, ett stort glatt leende får jag fram och jag blir helt smickrad av hur han ser på mig. Jag glömmer helt bort mina provresultat, jag lägger mina händer runt magen och drömmer om att det är han som har sina varma händer runt den. Han presenterar sig, hans mjuka och vackra röst blir som en smekning i mina öron. Jag kan inte längre hålla i mot att mina kinder blir röda. Jag börjar nästan drömma igen, men påminns av mig själv att detta faktiskt är allvar. Tänk om provresultaten inte är bra? Tänkt om mitt barn är sjukt? Vad ska jag göra då? Hemska tankar strömmar igenom mitt huvud, och mitt glada leende förvandlas hastigt till ett oroveckande uttryck. Hans himmelsblåa ögon tittar djupt in i mina. Jag får en stickande känsla i bröstet, det känns inte rätt. Jag tycker han ser sorgsen ut, han har en allvarlig blick och det känns som han inte ska släppa den. Plötsligt så slår filuren inom mig en volt, jag hoppar till av min förvånad. Allt de allvarliga släpps i samma sekund. Jag säger till honom lite fnissigt att jag tror att min lilla baby vill komma ut och hälsa. Han svarar och säger att det kanske är dags nu, han har precis fått mina provresultat.<p style="margin: 0cm 0cm 10pt; text-align: justify;">Han hinner inte säga så mycket mer innan jag känner hur det spänner till i hela min kropp. Jag förstår inte riktigt vad som händer, var det någonting som blev fel i volten?<p style="margin: 0cm 0cm 10pt; text-align: justify;">Jag känner hur hans stora varma händer tar tag i mina, han säger att detta var precis vad han skulle säga till mig. Jag kommer få mitt barn tidigare än väntat, med vem kunde ana att det skulle bli just nu, idag?<p style="margin: 0cm 0cm 10pt; text-align: justify;">Han ber mig att ta det lugnt, det är min första värk jag känner av. Jag försöker att ta det lugnt, men det är inte så svårt när jag får ha någon som honom här hos mig. Han står mycket nära nu och jag kan känna en svag doft hav hans friska parfym. Han frågar mig försiktigt om det är någon jag vill att han ska ringa, men jag skakar lätt på huvudet. Mitt axellånga chokladbruna hår fastnar på mina långa ögonfransar, så jag försöker blåsa bort det men jag lyckas inte. Han fnissar lite åt mig och säger att det inte alltid är så lätt att vara gravid. Han frågar om jag har någon tofs, och det har jag, i väskan där borta svarar jag. Han frågar om det är okej om han sätter upp mitt hår, han vill inte att jag ska anstränga mig i onödan säger han. Jag borde drömma, detta kan inte vara sant tänker jag. När han tar sina fingrar genom mitt hår så ryser jag till, vem skulle tro att det skulle vara så här att föda barn.<p style="margin: 0cm 0cm 10pt; text-align: justify;"> <p style="margin: 0cm 0cm 10pt; text-align: justify;">Jag blir förflyttad till ett annat rum, ett rum där jag kan få föda i lugn och ro.<p style="margin: 0cm 0cm 10pt; text-align: justify;">När jag kliver in genom den stora sagolika dörren till mitt nya rum, så får jag en ny känsla av att detta kommer att bli en riktig bra dag.<p style="margin: 0cm 0cm 10pt; text-align: justify;">Det är ännu ganska tidigt på morgonen och jag börjar känna mig hungrig. Jag frågar om någonting att äta, han ber mig att lägga mig på sängen så ska han fixa någonting åt mig. Jag kan inte undvika att ta en extra titt på honom när han går iväg. Jag tycker han är väldigt stilig i sin havsblå rock och sina kritvita byxor.<p style="margin: 0cm 0cm 10pt; text-align: justify;">Jag ser mig om i rummet, riktigt mysigt är det! Det är inte som på ett vanligt sjukhus, detta är tusen gånger bättre! Jag kryper ner i sägen, mycket kuddar är det i alla olika nyanser i rött. Jag sjunker ner i madrassen, och jag börjar se mig om kring. Jag älskar det stora fönstret, det har väldigt vacker utsikt ut mot kanalen, och det rosenröda panelgardiner gör ett bara ännu mer underbart att kolla ut. Under fönstret så står det två stycken gräddvita sammetsfåtöljer. Jag hinner inte tänka mer innan jag avbryts av ett högt kurrande ljud från magen, i samma sekund så är han tillbaka med lite mackor och ett stort glas med juice. Jag tänker precis ta en tugga men stoppas av en till värk, som snabbt går över.<p style="margin: 0cm 0cm 10pt; text-align: justify;">Efter jag ätit upp mina mackor och druckit upp juicen så går vi igenom olika alternativ att föda på. Det jag fastnade mest på var att föda i badet. Det verkar så avslappnande när han berättar om det. Han visar badrummet, det är helt vitt, med mysbelysning i både tak och väggar. Stearinljus är utspridda lite här och där med en doft av vanilj. Kan detta bli bättre?<p style="margin: 0cm 0cm 10pt; text-align: justify;"> <p style="margin: 0cm 0cm 10pt; text-align: justify;">Efter en stund så börjar allt gå i gång på riktigt. Jag förbereder mig nu för min första förlossning, och det kommer att gå så bra!<p style="margin: 0cm 0cm 10pt; text-align: justify;"> <p style="margin: 0cm 0cm 10pt; text-align: justify;">Jag är den lyckligaste personen i hela värden! Så här långt trodde jag inte det skulle gå när jag låg i undersökningsrummet i förmiddags. Jag har nu i nio månaders tid haft en liten krabat inom mig och inte trodde jag i morse att jag skulle åka härifrån några kilo lättare.<p style="text-align: justify;">Jag stryker handen över det ludna huvudet på min baby, ögonen är stora som vindruvor och den blåa färgen går inte att beskriva. De små händerna söker sig till värmen, jag kysser dem lätt och som svar får jag ett litet gulligt stönande. Glädje sprudlar ut ur mig, jag känner mig så tacksam. Allt känns besvarat, av ett underbart stönande från en del av mig, min lilla baby jag älskar dig
Annons
Comment the photo
Anonymous
Wed 1 Apr 2009 21:26
vilken fin bild :)
Anonymous
Wed 1 Apr 2009 21:25
vadå, är du gravid?
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/myisoniemi/350168860/