13 August 2011
Den 27 juli 1361 mötte en illa rustad bondehär Valdemar Atterdags krigsvana soldater utanför Visby. Resultatet blev fruktansvärt; hälften av de som deltog i slaget dog och större delen av allmog
När en dansk här under Valdemar Atterdag seglade österut sommaren 1361 visste den svenske kungen Magnus Eriksson redan att Gotland var i fara.
Den 1 maj samma Ã¥r hade han lÃ¥tit utfärda ett varningsbrev till borgarna i Visby och uppmanat dem att noga hÃ¥lla vakt eftersom det kommit till hans kännedom "att nÃ¥gra av VÃ¥ra fiender sammansvÃ
Ett budkavlesystem organiserades och tingsdomarna kontrollerade att alla visste vart de skulle ta vägen om fienden kom. Hemma på gården tog husbonden i bästa fall fram farfarsfars gamla pansartrö
Valdemars här, som huvudsakligen bestod av värvade tyska soldater, uppgick till omkring 1 800 man.
En drabbning utanför murarna var det minst dåliga handlingsalternativet. Redan tidigt på morgonen tisdagen den 27 juli låg en tryckande högsommarvärme över Visby. Borta hos danskarna vajade Dan
Med svärd, så tunga att man måste greppa dem med bägge händerna, och meterlånga så kallade danska yxor – breda i eggen och ytterst skarpslipade – gick de stridande lös på varandra. Andra
Slagfältet var ett enda virrvarr av svettiga, andfådda och skrikande människor i den gassande middagssolen.
Kanske så många som en femtedel av gutarna oskadliggjordes innan den egentliga bataljen ens hade börjat. Sedan vidtog en våldsam närstrid då danskarna gick till angrepp mot bondehären
Valdemars män inledde striden med att sända i väg en skur av armborstpilar som med fruktansvärd effektivitet borrade sig igenom försvararnas brynjor.
Ingen nåd gavs, Valdemars krigsmän fortsatte i upphetsningen att slå mot redan stupade. Visbys portar förblev stängda under drabbningen. Säkert med stor förtvivlan åsåg stadsvakten bondehäre
. Förgäves bultade flyende bönder på Söderport och Österport. Men ett beslut var ett beslut. Stadsportarna skulle hållas låsta. Det fanns ingen anledning att låta blodbadet fortsätta inne i
Vidden av det inträffade stod inte klar förrän dagarna efter slaget. I runda tal 1 800 män hade dödats, det vill säga uppÂemot hälften av deltagarna – en exceptionellt hög förlustandel.
Någon tid att ta hand om de stupade gavs inte den 27 juli. Kaos och förvirring rådde i staden och dess omnejd. Kanske fick kropparna sedan ligga ytterligare några dagar i högsommarvärmen innan d
vå dagar efter slaget kapitulerade Visby och stadsportarna öppnades för danskarna. Valdemar var mycket belåten med rådets beslut.
Man får INTE fota inne på bistra, för då hamnar man i stoken -bokstavligen om man blir påkommen
:D :D Min! :D Tyvärr fik jag inga bra fototn på honom. Hade jag vetat att hans skulle vara min hade jag fokuserat mer på honom....
Direct link:
http://dayviews.com/myntan/2011/8/13/