Friday 25 May 2012 photo 5/9
|
Lugnade med mig, men grät uppgivet. Maken hittade mig så och sa åt mig att det här går nog inte. Att det inte är värt att jag bränner ut mig, för det verkade vara det som min kropp varnade för. Så han förstod varför jag inte orkade och gav mig sitt stöd i att i sista sekunden ringa och säga att det går inte. Behövde det stödet hemifrån, var på väg att försöka pina mig igenom helgen fast alla barnfamiljer ringde att det inte skulle sluta bra då. förklarade för berörda vuxna att jag mådde så dåligt, med mage, yrsel, starka stressymton etc att om inte annat skulle min arbetsinsats bli bedrövlig. Tänker inte jobba i juni heller. Får de hur det blir till juli, augusti... Men det känns som in jag ska ringa soc i veckan så de får hjolos mig att förbereda berörda att jag nå g ska sluta. Tyvärr. Känns som ett svek, men det går inte... Ska satsa mer på de jobb jag har, de med arbetstider som mer stämmer överens med barnens skoltider och makens och vännernas arbetstider...
Camera info
Comment the photo
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/myntan/505718772/