Monday 7 January 2013 photo 2/2
|
det var på min födelsedag hon gick bort. cancern hafe gjort något med blodet, så det bildades en propp. den lossnade och fastnade i den stora blodådern som förser kroppen med syre. döden var ögonblicklig och överraskande. hjärtat slutade slå och sedan vaknade hon aldrig igen. vi var på Statoil när det hände. dagarna innan hade hon mått bättre än på månadsvis. hon verkade nästan frisk. obduktionen visade dock en annan bild. hon höll på att bli riktigt sjuk. cancern hafe blivit mer aggressiv, hon hade en allvarlig bukhinneinflammation på gång. Det var skönt att ingen av oss visste vad som väntade. att vi alla trodde, särskilt hon, att nu var det värsta över. att allt var så bra, det sista. inga sjukhus, ingen stress, inget ont. alla gratulerade mig, för ingen visste vad som hade hänt. i postlådan på kvällen när jag kom hem låg en present.
Camera info
Comment the photo
Hoppas att ni är ok åtminstone. *stor kram*
förra helgen PLUS måndagen grät jag inte. Så sorgen blir mindre och mindre smärtsam hela tiden. Men jag är så himla ledsen. mitt barn.. Så hemskt att försöka vänja sig vid den outhärdliga känslan att jag aldrig mer kan krama henne, ha henne hos mig. Det var ju meningen att hon skulle växa upp, att jag aldrig skulle se henne dö, HON skulle växa upp, stark & orka med MIN död. inte tvärtom.
Jag orkar knappt tänka på att det kan hända. Grät en hel del för er skull ett tag så jag förstår hur starka ni är. Men det är klart man sörjer. Det vore ju konstigt annars. Men fy... livet är bra orättvist ibland.
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/myntan/513048153/