Sunday 14 September 2008 photo 1/1
|
I lånade kläder och frusna fötter är jag sjukt trött på att vara sjuk och i desperat behov av civilisationen utanför.
Massiv filmkväll med Rasmus, William, Marcus, Simon, Raquel och fem (väldigt olika) filmer är en kur i sig, men sedan då?
När man kollat på alla favoritfilmer en gång till, lyssnat igenom månadens beroende-skiva lite för många gånger, så gott som läst ut boken, läxböckerna hopar sig och ambitionen sviker börjar det liksom bli lite tradigt.
Tillslut struntar man i allt man borde göra och dagdrömmer om att vännerna telepatiskt skall inse hur tråkigt man har och spontant knacka på dörren. Som det brukade vara. Random te-tillställningar och kaffe-kalas känns som decennier sedan.
I stället stirrar filosofiboken nästan hotfullt på en från skrivbordet och man blir dödstrött vid blotta tanken på kulturhistorian eller svenskan som redan borde vara gjord.
Ineffektiviteten blir ens bästa vän och prestationsångesten en restprodukt.
Men som herr Wonder en gång sa so what the fuss
Massiv filmkväll med Rasmus, William, Marcus, Simon, Raquel och fem (väldigt olika) filmer är en kur i sig, men sedan då?
När man kollat på alla favoritfilmer en gång till, lyssnat igenom månadens beroende-skiva lite för många gånger, så gott som läst ut boken, läxböckerna hopar sig och ambitionen sviker börjar det liksom bli lite tradigt.
Tillslut struntar man i allt man borde göra och dagdrömmer om att vännerna telepatiskt skall inse hur tråkigt man har och spontant knacka på dörren. Som det brukade vara. Random te-tillställningar och kaffe-kalas känns som decennier sedan.
I stället stirrar filosofiboken nästan hotfullt på en från skrivbordet och man blir dödstrött vid blotta tanken på kulturhistorian eller svenskan som redan borde vara gjord.
Ineffektiviteten blir ens bästa vän och prestationsångesten en restprodukt.
Men som herr Wonder en gång sa so what the fuss