September
Wednesday 17 September 2008 photo 1/1
|
(Dastid på bild =) <3)
Ta ett steg i taget.. lr?
När händer allt? När sker förvandlingen mellan barn
och undom? Finns det ens någon övergång... när
kan man säga till ens föräldrar "ta de lugnt, jag är
inget barn längre"? Antar att de stadiet aldrig kmr
komma.. för kmr nog alltid vara den lilla flickan i
mina föräldrars ögon. Önskar jag kunde få sköta
mig själv någon gång. Utan att de ska påminna mig
om självklara saker som jag kan ta hand om utan
att de ska tjata på mig. Men jaja, får väl leva med
de tills jag e 18 iaf, om de nu tar slut nån gång.
____________________________
Men vad går egentligen livet ut på? Att bevisa att
man klarar sig, att man kan överleva tills sanden
runnit ut? Eller är det att ta ett extra steg bara för
att bevisa att man kan, att man vågar vara den man
är. Tror ändå inte att livet är slut efter döden för
så kort tid kan man väl ändå inte ha på sig? Det
finns så mkt jag vill hinna med. Känner riktigt hur
tiden rinner ifrån mig, men hallå, jag är ändå bara
16 år. Så när blir man vuxen? När är det dax att ta
riktigt ansvar och ta ett fast och stadigt steg? Är det
någon som kan svara på de.. inte jag iaf. Jag vill iaf
ha mer tid på mig, så vill inte tänka på det där sista
livliga steget ännu. För det finns många fler att ta.
____________________________
Tänker iaf släppa taget från det säkra räcket längs
den raka vägen, hoppa ut från de dära klipporna
och chansa att jag kan flyga. Man lever bara en gång <3
en puss om du pallar läsa :*
Go your own way..
Ta ett steg i taget.. lr?
När händer allt? När sker förvandlingen mellan barn
och undom? Finns det ens någon övergång... när
kan man säga till ens föräldrar "ta de lugnt, jag är
inget barn längre"? Antar att de stadiet aldrig kmr
komma.. för kmr nog alltid vara den lilla flickan i
mina föräldrars ögon. Önskar jag kunde få sköta
mig själv någon gång. Utan att de ska påminna mig
om självklara saker som jag kan ta hand om utan
att de ska tjata på mig. Men jaja, får väl leva med
de tills jag e 18 iaf, om de nu tar slut nån gång.
____________________________
Men vad går egentligen livet ut på? Att bevisa att
man klarar sig, att man kan överleva tills sanden
runnit ut? Eller är det att ta ett extra steg bara för
att bevisa att man kan, att man vågar vara den man
är. Tror ändå inte att livet är slut efter döden för
så kort tid kan man väl ändå inte ha på sig? Det
finns så mkt jag vill hinna med. Känner riktigt hur
tiden rinner ifrån mig, men hallå, jag är ändå bara
16 år. Så när blir man vuxen? När är det dax att ta
riktigt ansvar och ta ett fast och stadigt steg? Är det
någon som kan svara på de.. inte jag iaf. Jag vill iaf
ha mer tid på mig, så vill inte tänka på det där sista
livliga steget ännu. För det finns många fler att ta.
____________________________
Tänker iaf släppa taget från det säkra räcket längs
den raka vägen, hoppa ut från de dära klipporna
och chansa att jag kan flyga. Man lever bara en gång <3
en puss om du pallar läsa :*
Go your own way..
väldigt vad du har blivit djup och filosofisk då :o
vuxen är man när man känner sig vuxen, skitsamma hur gammal man är... fast vuxenlivet börjar nog inte ritkigt förrän man flyttar hemifrån, för föräldrarna är man alltid ett barn som du säger :P
*puss till dig*
18 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/mysilence/268027466/
Visa toppen
Show footer