Friday 12 February 2016 photo 1/1
|
Let's spy some galla!
Det har hänt mycket, som vanligt.
Jag har flyttat ca 2 mil hemifrån, fått sambo och borde vara jättelycklig.
Problemet är att jag mår skit.
Jag vantrivdes på mitt förra jobb (är dock fortfarande anställd fram tills mars, men har inte jobbat sen den 27e december förra året), så jag har börjat söka nytt i närheten av mitt nya hem.
Jag har nog sökt 7, antagligen borde jag ha sökt mer, men saken är den att jag orkar inte - jag är nere på botten, igen.
Allt runtomkring bara snurrar, andras liv rullar på och går framåt, jag står bara still. Och gråter, gråter, gråter och gråter.
Ingen självkänsla, inget självförtroende.
Kan inte prata med någon, för när folk frågar hur man mår så vill de bara att man ska svara "bra, själv?"
MEN DET ÄR INTE BRA NÅGONSTANS.
Ingen förstår, även om vissa verkligen försöker.
Jag känner mig värdelös, otacksam och fet - för tillråga på allt jävla elände så har jag ju gått upp i vikt också, och det är ju inte folk precis rädda för att påpeka - som om det vore deras jävla ensak?!
Varför kan dom inte bara bry sig om MIG och hur jag FAKTISKT MÅR istället för att fokusera på vad som syns på utsidan.
För insidan är ju den som räknas, eller hur? Det har man alltid hört!
Kom och titta på min jävla insida, gör det!
Så ska du få se ett stort fucking hål som aldrig kommer kunna läkas ihop igen.
Och just det, vi har börjat på buggkurs också, det är faktiskt lite kul.
Varför kan dom inte bara bry sig om MIG och hur jag FAKTISKT MÅR istället för att fokusera på vad som syns på utsidan.
För insidan är ju den som räknas, eller hur? Det har man alltid hört!
Kom och titta på min jävla insida, gör det!
Annons