Sunday 4 November 2012 photo 2/2
|
Hästrelaterat.~
Hela historien med mig och min "ponny."
Vi hade en gång en korsning mellan travare och fjording, Chiquita hon var våran snällaste Ponny, av alla 20 vi hade just då.
Vi blev kontaktade av en ridskola uppe i Värmland, dom lånade Henne, hennes bror, och min vita lilla b-ponny.
Den lilla vita, henne tvingade dom på en oanpassad sadel, red henne för hårt och svälte ner henne.
Dom andra 2 vet jag inte vad dom gjorde med, men vi fick under sommaren tillbaka Chiquita, hon släpptes ut på ett stort sommarbete, inne vid byn, ca 4 km hemifrån.
Efter några veckor ringde dom som bodde där i närheten att det gick ett nyfött för utanför hagen...
Vi blev chockade, vem kunde fött det..?
Men det var så att på ridskolan hade en av deras snyggaste fullblodshingstar rymt in till några av stona...
Men det hade dom självklart inte berättat för oss, så nu stod vi här med en 50% fullblod 25% Varmblod 25% Fjordings korsning.
Ett litet skäckföl.
Katinka.
Född på fel sida av stängslet.
Så det gick ett år, vi höll inte på med henne så mycket, hon gick med den stora flocken.
Men ridskolan ringde efter ett år, bad om att få låna Chiquita, vi tröttnade på tjatet och lånade ut henne igen.
Efter nån månad så ringde dom och sa att Chiquita var död.
Hon hade fått en pinne rätt upp i buken, ca 50 cm, dom kunde inte göra något, så hon avlivades.
Katinka var det enda minnet vi hade kvar från våran snällaste häst.
Hon var en av dom jobbigaste jag någonsin träffat, ingen respekt, sprang över en, sprang sänder alla stängsel, ikl. trästängsel.
Jag började hålla på med henne när hon fyllt 4, jag var livrädd, hade respekt, men jag tränade, med sadel, gick runt, hängde på henne.
Hon brydde sig inte ens.
Förutom när mig storasyster skulle rida med mig på runda, och hon skulle rida Katinka, hon sitter upp...
Katinka bockar, hoppar 150 cm rätt upp i luften.
(jag överdriver inte!!!)
Min syster flyger yttligare 150cm över hästen, rätt ner i den hårda marken, hon tappade luften, vi red inte ut den dagen.
Katinka blev stående igen..
Ingen ville ge sig på att arbeta med henne.
La ut henne på annons, för 6.000:-
Fick mejl som såg ut såhär:
"varför försöker ni ens sälja en såndär ful häst"
"Ingen vill ha en sån tjock häst"
"Slakta henne istället!"
Så jag började hålla på med henne igen, då var hon 4 år, jag skrittade runt i en westernsadel, på ett område 10x10 meter... dom första 3 gångerna gick det bra.
Sen slog det slint igen, hon fick ett ryck.
Jag satt kvar ett tag, sen flög jag.
Hjärnskakning, sparkad på benet, hästrädsla.
Tränsen gick sönder, och hon bara stod där helt lugn, så där gav jag upp..
Det gick ett år till, i somras.
Jag kan inte rida mina försmå ponnysar längre, så jag skrev ut en annons på hästnet, att jag vill ha henne inriden.
Fick 16 mail, från olika personer.
Eftersom att vi inte är rika, eller har så värst gott om pengar, så var det min stora fråga.
Jag frågade samma frågor till alla som mailade, 5 stycken svara på dom.
Det var dom som skulle ta 30.000 för det..
Men en tjej ville göra det gratis, uppe i Arvika.
Amanda, hon verkade vara perfekt.
Så vi körde upp katinka, möttes i skara, det va sorgligt att se henne åka iväg, min älskade problemhäst.
Följde deras utveckling, hon la ner tiden på Katinka, men hon hade stödet, materialet och tiden till det.
Hon blev inlärd svänga, stanna, skritt och trav.
Grunderna, perfekt.
Men för några månader sen åkte mamma och hämtade henne, hon var trött när hon lastades ut, det var inte min häst, jag kände inte igen henne.
Tog ett tag innan jag vågade mig upp, sen har jag ridit runt lite i skogen, åkt till en kompis och ridit hos henne, och varit uppe hos grannen, hon kan koppla bort allt, och bli okontaktbar, men väntar man bara så litar hon på mig igen.
Jag har aldrig hållt på såhär mycket med henne innan, dagligen leker jag, tränar med henne.
Hästen som man inte ens 2 stycken kunde leda i en valig grimma, leder jag nu i endast ett grimskaft runt halsen på henne.
Hon travar bredvid mig på kommando, kan ge vacker tass, buga, pussas och flytta för tryck.
Det är underbart, och jag är lycklig.
Om ett år, då står vi där, Svenljunga Naturbruksgymnasium, och lär oss allt tillsammans, vi ska lyckas!
Tack för att du läste, kommentera gärna. <3
Annons