Jag orkar inte mer. Jag tror jag har tappat känslan att älska folk, känna kärlek. Och det är ditt fel, du har förstört mitt liv, all min livsglädje är som bortblåst. Jag försöker alltid finnas där hos er med alla era problem, pojkvänner, flickvänner osv men vad får jag för det? Ingenting?! Är det någon som ringer mig bara för att höra hur jag mår, eller försöker prata med mig om mina problem? Nej det händer inte. För ni tänker inte så långt. Huvudsaken är att jag mår bra, det är så ni tänker det vet jag. Men jag är trött på det nu.. Jag tänker sluta bry mig om era problem och kommer ni sedan krypande till mig så är allt ni kommer få till svar, lös det själv!! Ni skyller på mig att jag är så arg, så sur hela tiden. Men är det så jävla konstigt då? Jag har förlorat endel av mitt eget kött och blod. Fatta ni? Endel av mitt eget kött och blod älskar mig inte längre. Men ni kan inte förstå det. Ni kan inte tänka er in hur det känns. Men det minsta ni kan göra är att finnas där för mig och knappt det gör ni. Aldrig frågar ni hur jag mår när jag blir så arg och aggerar så konstigt som jag gör. Varför inte försöka ta reda på varför jag beteer mig som jag gör istället för att skälla på mig. Förlåt att jag är som jag är men jag kan inte hjälpa det, inte längre.. Allt jag vill är att mina vänner ska finnas där för mig...

Vill du att vi ska leka snart igen älskipälski?