Friday 8 August 2008 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
Har redigerat och fixat en gammal dikt. Den är nu i krönika form och inskickat till www.aftonbladet.se/punktse/natkronikan/. Kommer den med har jag tur om inte, jaa jag försökte iaf :)
Engla ett barn i mängden
Jag tror ingen har undgått det faktum att en oskyldig svensk 10år gammal flicka har blivit mördad och sedan bortförd, Engla. Hela svenska folket engagerade sig och alla visade sin sorg. Hur mycket gör vi åt saken? Vi tänder några ljus, skickar några sms och pratar om det. Alla håller med, det är hemskt! Inget kommer få Engla tillbaka, inget ljus, inget sms eller uttalande. Hon kommer fortsätta att vara död. Vi kan bara visa vår empati till de drabbade i familjen och att vi bryr oss. Det förändrar inget.
En 42åring tappade kontrollen och mördade en oskyldig liten flicka. Det är hemskt, ja visst är det! Ett barn ska inte bli taget från världen innan det ens hunnit upptäcka den! Vad som förbryllar mig är att vi inte dagligen pratar och sörjer över de barn som dör av svält, dör av AIDS och blir mördade i resten av världen. Om barnen som lider till döds av uttorkning och inte har en chans till överlevnad. Borde vi inte prata om dem också? Ägna MINST lika mycket tid och sorg över de barnen som vi gjort över Engla, eller är ett svenskt barn mer värt än 100 afrikanska barn?
Jag tror ingen tycker så, ett barn är ett barn. Är det inte så vi ska resonera? Varje gång ett svenskt barn blir mördat, våldtaget, eller bortrövat skrivs det milslånga artiklar i alla svenska tidningar och alla engagerar sig. När en gråtande afrikansk mamma för fjärde gången förlorar en av sina 5 söner, vart är de milslånga artiklarna och det så engagerade svenska folket, kafferast?
Om jag nu inte skulle nämna alla dem som faktiskt engagerar sig i frågan skulle jag missa den mängd människor som bryr sig. Jag förnekar inte att det finns mirakulösa människor som årligen, månadsvis skänker bort en del av sin tid, omtanke eller sitt bidrag till behövande människor. Dessa människor hyllar jag, samtidigt som jag klagar på resten. Börja bry er på riktigt! Reagera på samma sätt när ett afrikanskt barn dör som ni gjorde när Engla dog. Få tidningarna att skriva milslånga artiklar, starta kedjesms och tänd ljus. Tänd ljus för alla barn som dött!
Samma känslor finns hos en familj i Afrika som en i Sverige. Du kommer aldrig att värdesätta ett afrikanskt barn lika mycket som ditt eget. Samtidigt, har inte alla barn samma värde?
/AnnaGranström
Engla ett barn i mängden
Jag tror ingen har undgått det faktum att en oskyldig svensk 10år gammal flicka har blivit mördad och sedan bortförd, Engla. Hela svenska folket engagerade sig och alla visade sin sorg. Hur mycket gör vi åt saken? Vi tänder några ljus, skickar några sms och pratar om det. Alla håller med, det är hemskt! Inget kommer få Engla tillbaka, inget ljus, inget sms eller uttalande. Hon kommer fortsätta att vara död. Vi kan bara visa vår empati till de drabbade i familjen och att vi bryr oss. Det förändrar inget.
En 42åring tappade kontrollen och mördade en oskyldig liten flicka. Det är hemskt, ja visst är det! Ett barn ska inte bli taget från världen innan det ens hunnit upptäcka den! Vad som förbryllar mig är att vi inte dagligen pratar och sörjer över de barn som dör av svält, dör av AIDS och blir mördade i resten av världen. Om barnen som lider till döds av uttorkning och inte har en chans till överlevnad. Borde vi inte prata om dem också? Ägna MINST lika mycket tid och sorg över de barnen som vi gjort över Engla, eller är ett svenskt barn mer värt än 100 afrikanska barn?
Jag tror ingen tycker så, ett barn är ett barn. Är det inte så vi ska resonera? Varje gång ett svenskt barn blir mördat, våldtaget, eller bortrövat skrivs det milslånga artiklar i alla svenska tidningar och alla engagerar sig. När en gråtande afrikansk mamma för fjärde gången förlorar en av sina 5 söner, vart är de milslånga artiklarna och det så engagerade svenska folket, kafferast?
Om jag nu inte skulle nämna alla dem som faktiskt engagerar sig i frågan skulle jag missa den mängd människor som bryr sig. Jag förnekar inte att det finns mirakulösa människor som årligen, månadsvis skänker bort en del av sin tid, omtanke eller sitt bidrag till behövande människor. Dessa människor hyllar jag, samtidigt som jag klagar på resten. Börja bry er på riktigt! Reagera på samma sätt när ett afrikanskt barn dör som ni gjorde när Engla dog. Få tidningarna att skriva milslånga artiklar, starta kedjesms och tänd ljus. Tänd ljus för alla barn som dött!
Samma känslor finns hos en familj i Afrika som en i Sverige. Du kommer aldrig att värdesätta ett afrikanskt barn lika mycket som ditt eget. Samtidigt, har inte alla barn samma värde?
/AnnaGranström