Tuesday 19 May 2015 photo 1/1
|
Idag va man på USÖ, trodde inte dom skulle göra så mycket idag heller, typ kolla och ge förslag på vad som kan göras.. Men så fel jag hade.. Läkaren gjorde som förra gången, börjar göra saker utan att säga till / berätta vad han gör. Helt plötsligt börjar han klippa bort den döda huden ( utan bedövning eller nått ) å jag bara "klipper du..? " fick ett mmm till svar, å jag bara " å herregud" sköterskan sa till mej att lägga mej ner massa gånger, när hon för 5 gången frågade om jag inte skulle lägga mej ner å jag inte svarade så sa hon, jaha så du vill vara med? tog en närmare koll på såret å la mej ner rätt snabbt :/
Sen när allt va borta och det såg ut ungefär som när jag först kom till akuten - hudbiten som dom hade sytt fast, började han prata om att ta hud från låret för att lappaihop. När jag frågade om jag kunde jobba och han sa att jag skulle behöva vila och vara så stilla som möjligt, va det inte längre ett alternativ. Så istället går jag nu runt med en sån här Pico pump ( vakum pump ) som ska göra att det läker själv inifrån ( vet inte riktigt hur det fungerar ) hoppas bara att det gör de.
Jobbigast va ändå alla blickar man fick när man gick på stan för själva slangen hängde ut. Folk som tittar och sen går undan, kändes som man hade typ rabies eller pesten eller nått :/ men men när man kommit hem kan man ju stoppa sakerna innanför kläderna så syns det inte.
Blir förhoppningsvis bra till slut.
Va i alla fall skönt att berätta för mamma och pappa vad dom hade gjort. Tur att inte mamma va med för hon hade skällt ut läkaren om hon hade sett att han plågade mej på de viset. Han frågade hela tiden om det gick bra, å när jag till slut började gråta och han frågade om han skulle sluta, sa jag bara jag har inget val, jag vet att du gör det du måste. Ibland är det både bra och dåligt att ha en hög smärttröskel. <3
Annons
Directlink:
http://dayviews.com/nallen87/519848553/