<p style="font-weight: normal; font-size: xx-small; color: #000000; font-style: normal; font-family: Verdana, Arial, Helvetica, Gen; text-align: left;">jag känner att vi inte längre har något att säga varann.
och vi blir aldrig hela
det blir den där tysta tysnaden som skriker i våra öron.
panikångest & sönderrivna hjärtan, det är vi det är vi
och jag minns det som igår när du kramade mig och vi gick hand i hand
och du skratta de där skrattet som fick mig så glad inombords.
du var min tvillingsjäl och jag kanske var din,
men de kommer aldrig bli som förr älskade vän
vi glömde oss någonstans vi glömde vilka vi var, tiden hann i kapp oss
och nu står vi här med hjärtan av på mitten och tårar som aldrig slutar rinna
visst är vi patetiska.
men jag kan inte rå för att den där handen som passade så bra i min inte längre
finns där och att jag saknar halva mig, för du är den andra halvan
och jag bad till gud att du skulle hitta tillbaka till mig att du en dag skulle vakna upp
och inse att du saknar mig lika mycket som jag saknar dej, älskling
men jag är rädd att gud inte har tid för mig, och att du aldrig kommer inse .

Annons

The photo has no tags

August 2010