Allt började för några år sedan. Det var då jag för första gången träffade min ärkerival, som sedan skulle bli en av min bästa vänner. Så lika, så envisa, så sjukt bra båda två (enligt oss själva). Åren gick och stämningen mjukades upp och urartade i att hon erbjöd mig ett tryggt hem i några månader (efter min klantiga uppsägning av lägenheten), som jag nervöst och glatt tackade ja till. Denna tjej heter Rebecka och är den mest fantastiska tjejen jag känner. Inte kunde jag tro att jag kunde sakna någon så mycket som jag gör. Inte kunde jag tro att vi skulle bli så bra vänner efter allt. Jag ångrar att vi inte blev vänner tidigare, för du var en saknad pusselbit då, som jag inte visste om och du är en pusselbit nu i mitt liv som jag saknar och har på samma gång. Du är den underbara Rebecka, som jag hoppas att jag alltid kommer att ha som en vän i mitt liv. Jag vill göra om det igen, igen & igen, för nu känns det som om vi aldrig kommer att träffas igen förutom någon random gång nu i sommar. Sedan drar du till Norge och bosätter dig i Oslo och sedan är det kört:( Hoppas du inte glömmer bort mig, för jag kommer aldrig att glömma dig gumman! Jag älskar dig mer än allt och hoppas att jag inte var till allt för stort besvär för dig:)
PUSS

Jag gillar dig med Emma.