January
Wednesday 11 November 2009 photo 1/1
|
Alla försvinner vi. En efter en. Jag vet inte vad jag ska tycka längre. Jag kommer alltid att gråta när ni lämnar mig men jag känner att jag blir mer och mer likgiltig. Men det är nog bara nu.
Du mådde inte bra där du var, senaste tiden, du mindes oss inte men det kändes ändå bra att du var vid liv och levde ett hyfsat liv (men det kan du väl inte ha gjort?)
Nu är du borta- Jag tänker på din kärlek till katter och din gästfrihet, men jag kan inte glömma ditt sjuka ansikte. Kan inte glömma det du gjorde som var så...knäppt och tanklöst. Kan inte glömma demensen.
Och den dagen jag fick veta hade jag sagt att kyrkogården är en plats för de sörjande, en tröst. Det är bara lealösa kroppar, bara jord.
De vi älskar finns inte längre där.
Men att se din grav då...var ett brutalt sätt att få reda på det, bara några gravstenar brevid hans grav och du fick ligga bredvid honom.
Det är över nu. Nu är kampen över. Det känns så knäppt! ...varför tog det slut...livet ditt?
Varför tog det slut, utan att jag visste? Vad gjorde jag i det ögonblicket? Sov jag? Var jag vaken? Skrattade jag? Grät jag? Satt jag på internet? Åt jag mat? Kramade jag någon? Tröstade jag någon? Talade jag i telefon? Sprang jag? Gick jag? Satt jag stilla? Låg jag ned? Frös jag? Svettades jag?
Vad gjorde jag för ovessäntligt eller ironisk när du dog?
Kände jag av det?
...gah.
Du mådde inte bra där du var, senaste tiden, du mindes oss inte men det kändes ändå bra att du var vid liv och levde ett hyfsat liv (men det kan du väl inte ha gjort?)
Nu är du borta- Jag tänker på din kärlek till katter och din gästfrihet, men jag kan inte glömma ditt sjuka ansikte. Kan inte glömma det du gjorde som var så...knäppt och tanklöst. Kan inte glömma demensen.
Och den dagen jag fick veta hade jag sagt att kyrkogården är en plats för de sörjande, en tröst. Det är bara lealösa kroppar, bara jord.
De vi älskar finns inte längre där.
Men att se din grav då...var ett brutalt sätt att få reda på det, bara några gravstenar brevid hans grav och du fick ligga bredvid honom.
Det är över nu. Nu är kampen över. Det känns så knäppt! ...varför tog det slut...livet ditt?
Varför tog det slut, utan att jag visste? Vad gjorde jag i det ögonblicket? Sov jag? Var jag vaken? Skrattade jag? Grät jag? Satt jag på internet? Åt jag mat? Kramade jag någon? Tröstade jag någon? Talade jag i telefon? Sprang jag? Gick jag? Satt jag stilla? Låg jag ned? Frös jag? Svettades jag?
Vad gjorde jag för ovessäntligt eller ironisk när du dog?
Kände jag av det?
...gah.
Comment the photo
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/nat-chan/423456525/
Visa toppen
Show footer