Hej mina kära bloggläsare! Det har varit en tuff dag för mig i dag.
Jag bestämde mig för att gå upp kvart över 5 för att äta lite innan jag skulle fasta.
Vid 6 tog jaf Embla salva (bedövning) i armväcken eftersom att läkarna inte godkänner Portahcater.
Jag har inte haft något annat i tankarna sedan de berätta om att jag måste ha en infart i armen så jag har fått andas flera gånger.


När vi kom dit vart jag rädd för att inte vara tillräckligt bedövad men jag la mig på sängen och blunda och tog djupa andetag.
Jag förstod att infarten var i när hon släppte på bandet runt armen, sedan kände jag att det sved och så sprack mitt kärl! Självklart tänkte jag nu kommer hon få sticka mig igen!
Den här gången kände jag att det inte var så bedövat och jag kände sticked och när hon försökte komma in i kärlet. Det gjorde så ont, jag började gråta och hyperventilera samtidigt som jag blev helt stel o fast med blicken som en zombie. Jag hörde alla frågor om illamående,yrsel osv men jag fick inte fram ett ljud.
Sjuksköterskan tog bort kanylen och fällde bak ryggstödet så jag låg helt platt samtidigt bad hon en medhjälpare att hämta en smakis. Mamma sa Men hon ska ju fasta? Sjuksköterskan titta på mig oxch mamma och sa Jo men hon behöver socker annars är risken att hon svimmar!
Sedan sa hon att hon skulle ringa till MR och fråga om jag måste ha infart i armen för att kärlen spricker.
Jag vart tydligen blek i ansiktet också usch usch.

En liten stund senare kommer hon tillbaka och säger att en narkosläkare skulle sticka mig i stället.
Det var en tjej som varit med förra året jag skulle sövas(de kommer ja endast ihåg för att vi fyller år samma dag). Hon fixa sticket på första försöket och hon fick mig verkligen att tänka på annat. Super bra!

Magnetröntgen var väl inte det roligaste man låg obekvämt i en lång tid för att sedan tas ut och vänta i 2 timmar för att sedan forsätta med den sista delen. Jag låg och skratta för mig själv när de skulle kolla något med andninge eller något för först så kom de tut ljud tätt efter varandra och när luften blåsts ut från lungorna så kom ett lååångt pipande.

Anyway när vi skulle vänta på sista delen kom de en kille och hans pappa och satte sig brevid oss.
Efter dem kom en sköterska och pratade om hur han skulle görna när han duschaa ikväll inför något som var i morgon. hans pappa sa Gör det något om de luktar illa då?  Killen bah MEN SLUTAH! Då började jag och mamma skratta och de märkte dem och då vart vi tysta eller nja vi försökte hålla oss iaf. Han hade varit med om en del och ja fick världens lust att lyssna på det för ja kände igen mig och han verkade va en kul filur(Asså inte kärleksmässigt) Men tror han skulle varit som Robin en jätte bra killkompis <3

De sista fortsatte...blablabla  när vi kom hem var kl 3, jag var hungrig så in i helvete! Så mamma gjorde pasta och köttbullar... jag fixade en macka som jag kunde äta innan för att stilla hungern lite. Men då fick jag ont i magen i stället och jag fick inte i mig maten heller, bara te men sedan fick jag en uppstötning. Eeuw!

Nu sitter jag här och bloggar, är trött och känner obehag i huve och armarna. Uff Dagen var inte skoj... är typ fortfarande skakis efter i morse!