Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut..

asså ingen i hela världen förstår hur jag känner men även om jag försöker göra en sak för att det ska bli bra, då blir det ändå bara fel:/ o säg inte emot för det är så. jag får ångest i kroppen varje dag. jag kollar på min bakgrundsbild på mobilen o ett skolfoto på dig ifrån min plånbok samtidigt för jag älskar dig o genast när jag gör det så blir det en helt annan stämning än den som var. ibland så önskar man att man inte vore i liv för att man tycker att det är för svårt att leva i den världen vi lever i, men om man har någon man älskar så ändras dom tankarna till något possitivt, en funderan på en ny start, ett helt nytt liv. visst ångrar man mycket man gjort i sitt liv, men det finns inget att göra åt saken. det enda man kan göra är att lära sig ifrån det o ha det i tankarna. jag försöker inte göra denna text till något poesi eller något sånt, detta är något som är hämtat direkt ifrån mitt inre, något ingen annan har sagt eller skrivit med egna ord. detta är jag. jag ber om ursäkt om jag varit som en finne i röven på dig ibland, det gör jag verkligen. jag vet bara inte vad jag ska göra:/ jag är som en liten pojke som tappat bort sin mor, vilsen :/